Jag har nu träningsvärken from hell, efter att i fyra dagar släpat kartonger, lyft möbler, flyttat grejjer och packat prylar. Jag avslutade mitt maratonträningspass med att igår med hjälp av mams och paps flytta alla möbler från Ersboda till Flintvägen. Vilket inte var det lättaste. För det första bor jag ju som bekant en spiraltrappa upp, och att ta fetaste tresitssoffan ner för den var inte det roligaste jag någonsin gjort precis. Och sen tvåsitssoffan... och sängen... och allt annat skit jag samlat på mig det här året. Men till slut gick det, och Statoils största släpvagn räckte precis till för att få med allt de 7-8 kilometrarna. Men något pucko som designade de där vagnarna tyckte att det var fräckt med en ful vinge som stack upp längst bak på vagnen. Denna vinge var precis så hög att det inte med några medel gick att få in vagnen under loftgången på Flintvägen, vilket i sin tur medförde att vi fick gå de extra 30 meterna med möblerna, vilket jag tror bidrog ganska rejält till min smärtsamma träningsvärk.
Sedan åkte vi på shoppingtur och jag slängde ut ett svidande antal hundralappar på kattmat, fodertunna, skurhink och sopborste. Nu är jag verkligen pank, men bara två dagar till lönen!
Gårdagskvällen när föräldrarna åkt hem igen spenderades masserandes mina ömma muskler, stirrandes på tv (Såg Evan Almighty, och jag säger då det... om en skäggig man i trasiga kläder skulle lyckas bygga en ark och fylla den med djur så skulle jag nog faktiskt gå ombord på den... troende eller inte) och med en stark saknad efter mitt älskade Internet.
Slog en pling till Anna, vilket alltid är trevligt. Men Internet vore också trevligt... Jag fick överge katten och uppackandet en stund och åka till den ekande lägenheten på Ersboda där supermodemet från Telia fortfarande pumpar ut sitt underbara gift. Aaaah... precis vad jag behövde. Lite msn och lite bloggande. Nu kan jag leva igen.
Ska strax ta mina cookies och min mjölk och åka tillbaka till katten och kartongerna. Här finns ju ingenting förutom Martinas köksbord och en kvarlämnad gaffel...
Sedan åkte vi på shoppingtur och jag slängde ut ett svidande antal hundralappar på kattmat, fodertunna, skurhink och sopborste. Nu är jag verkligen pank, men bara två dagar till lönen!
Gårdagskvällen när föräldrarna åkt hem igen spenderades masserandes mina ömma muskler, stirrandes på tv (Såg Evan Almighty, och jag säger då det... om en skäggig man i trasiga kläder skulle lyckas bygga en ark och fylla den med djur så skulle jag nog faktiskt gå ombord på den... troende eller inte) och med en stark saknad efter mitt älskade Internet.
Slog en pling till Anna, vilket alltid är trevligt. Men Internet vore också trevligt... Jag fick överge katten och uppackandet en stund och åka till den ekande lägenheten på Ersboda där supermodemet från Telia fortfarande pumpar ut sitt underbara gift. Aaaah... precis vad jag behövde. Lite msn och lite bloggande. Nu kan jag leva igen.
Ska strax ta mina cookies och min mjölk och åka tillbaka till katten och kartongerna. Här finns ju ingenting förutom Martinas köksbord och en kvarlämnad gaffel...
2 kommentarer:
Yo! Jag utmanar dig! Kolla min blogg för mer info :)
//Tina
Hur går det med lägenheten? Har det blivit finfint snart där?
Skicka en kommentar