Idag har jag återanvänt min vackra Red Sox-poncho från USA för första gången sedan jag köpte den på den där basketmatchen mellan Boston Red Sox och Tampa Bay Florida, en mulen aprildag för tre år sedan. Detta på grund av att alla gudar bestämde sig för att komplicera livet för mig ytterligare. Det är drygt nog att cykla till skolan, men när regnet dessutom vräker ner och man inser att man inte ägt en regnjacka på ungefär åtta år, då är det riktigt besvärligt. Som tur är hade jag alltså garderat mig med att spara allt skit jag samlat på mig genom åren. Tyvärr hade jag glömt att denna formidabla utstyrsel slutade ovanför knäna och täckte ungefär halva armarna, så när jag väl kom till skolan efter att ha trotsat vädrets makter, var jag dyngsur från knäna och neråt, samt från armbågarna ut i fingerspetsarna. Men jag var inte ensam. Vi var en blöt samling dmp:are som samlades i ett av skolans minsta klassrum klockan åtta på morgonen för att redovisa hur långt vi kommit på våra grupparbeten. Men redovisades gjorde det, och jag tror att våra idéer kommer att revolutionera Stadium helt.
Men regnet upphörde inte där, på vägen hem från skolan regnade det än värre, och då orkade jag inte ens bekymra mig om att krypa in i det prassliga Red Sox-tältet. Jag och Erika tog en avstickare till apoteket, och det hjälpte ju inte heller direkt. Hemma igen, och det första jag reflekterar över när jag kliver över tröskeln är inte att vattnet nu börjat rinna längs ryggraden på mig och att mina skor gör roliga ljud när man går, nej, det är att det luktar himla konstigt i lägenheten. Nästan som... målarfärg! Min första tanke är att de målat listerna, men det vore ju konstigt om de inte målat resten på en gång. Men så upptäcker jag det! Jag har fått tillbaka mina skåpluckor! De är gröna, de är fina, de luktar starkt av hälsovådlig färg och det ligger små lappar överallt i köket som jag för mitt liv inte kan komma på var de kommer ifrån. Underliga Rustagubbe... I alla fall så är köket mycket finare nu, bara tapeterna, taket och vitvarorna kvar att fixa. Det går ju framåt i alla fall!
Och nu duger det för solen att skina minsann! Svin.
Men regnet upphörde inte där, på vägen hem från skolan regnade det än värre, och då orkade jag inte ens bekymra mig om att krypa in i det prassliga Red Sox-tältet. Jag och Erika tog en avstickare till apoteket, och det hjälpte ju inte heller direkt. Hemma igen, och det första jag reflekterar över när jag kliver över tröskeln är inte att vattnet nu börjat rinna längs ryggraden på mig och att mina skor gör roliga ljud när man går, nej, det är att det luktar himla konstigt i lägenheten. Nästan som... målarfärg! Min första tanke är att de målat listerna, men det vore ju konstigt om de inte målat resten på en gång. Men så upptäcker jag det! Jag har fått tillbaka mina skåpluckor! De är gröna, de är fina, de luktar starkt av hälsovådlig färg och det ligger små lappar överallt i köket som jag för mitt liv inte kan komma på var de kommer ifrån. Underliga Rustagubbe... I alla fall så är köket mycket finare nu, bara tapeterna, taket och vitvarorna kvar att fixa. Det går ju framåt i alla fall!
Och nu duger det för solen att skina minsann! Svin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar