Jag hatar reklamen där de säger: "Den bästa svenska musiken" eller nåt sånt, och sedan spelar Per Gessle. Jag tycker att det inte bara är en ren och skär lögn, utan nästan snudd på tortyr. Vi ska inte bara plågas med de meningslösa texterna och den fjolliga rösten, de måste även smeta in det där fula nyllet i synen på oss! Hur humant är det?
Anyway...
Jag försökte sätta upp lite tavlor idag, och det gick bra sålänge jag höll mig till den vanliga standard-tavelkroken (de där vita grejjerna med tre småsmå spikar). Dessa gick att spika in i den stenhårda betongväggen med bara lite våld. Men när jag sedan skulle sätta upp mindre tavlor där standard inte funkar gick jag bet. Jag försökte använda vanliga små spikar, andra sorters tavelkrokar, jag försökte borra med betongborren jag lånat av pappa, men icke! Det gick inte att göra hål i den förbannade väggen. Det gick bara inte! Det enda jag åstadkom var ett fult märke i tapeten. Men skam den som ger sig! Jag var lite innovativ med superlim och pinnen från tre tomtebloss och tadaaa! så hade jag skapat nya upphängen på tavlorna, så att standardkrokarna funkar. Nu ska limmet bara torka, sen blir det fint på väggen. =)
Jag fick tydligen bakläxa på mitt referat av älgjakten i fredags, så jag börjar om: Klev upp sex, var i skogen halv åtta i full mundering. Eller det började egentligen med enorma problem att ta sig uppför SNÖbeklädda backar med pappas skrotbil. Sista backen gick avgasröret av. Men i alla fall, väl ute i skogen började jag och pappa jägaren vandra i skogen, upp och ner för ett jäkla berg. Vi släppte Tanja och hon satte iväg som ett skållat troll. Efter att ha gått i ungefär en halvtimme klev jag rakt ner i ett sumphål med högerfoten och sedan var jag blöt. Men vi vandrade på, och det var sjuuukt jobbigt. Eller egentligen inte, men lite jobbigt var det iaf. Efter ungefär fyra timmar hörde pappa på radion att de skjutit en älg för Tanja, så vi gick dit för att hjälpa till. I en idyllisk glänta i den lätt snöbeklädda skogen låg den. Tjuren. Stendöd, och med samtliga inälvor bredvid sig. Jag trodde att jag skulle bli mer äcklad än jag blev, men det var faktiskt helt okej. Tanja stog och slet i lite njurar och diverse tarmar med blod upp till armbågarna. Vi (läs: pappa och de andra jägarna) släpade sedan upp älgen så att de kunde nå den med traktorn för att ta den till slakteriet. Det såg himla jobbigt ut, jag har hört att de väger en del. =P I alla fall, resultatet blev några foton som var okej, två skavsår och en tidig kväll. Men det var helt okej, och jag skulle nog inte ens ha nåt emot att göra om det. Nästa år.
Anyway...
Jag försökte sätta upp lite tavlor idag, och det gick bra sålänge jag höll mig till den vanliga standard-tavelkroken (de där vita grejjerna med tre småsmå spikar). Dessa gick att spika in i den stenhårda betongväggen med bara lite våld. Men när jag sedan skulle sätta upp mindre tavlor där standard inte funkar gick jag bet. Jag försökte använda vanliga små spikar, andra sorters tavelkrokar, jag försökte borra med betongborren jag lånat av pappa, men icke! Det gick inte att göra hål i den förbannade väggen. Det gick bara inte! Det enda jag åstadkom var ett fult märke i tapeten. Men skam den som ger sig! Jag var lite innovativ med superlim och pinnen från tre tomtebloss och tadaaa! så hade jag skapat nya upphängen på tavlorna, så att standardkrokarna funkar. Nu ska limmet bara torka, sen blir det fint på väggen. =)
Jag fick tydligen bakläxa på mitt referat av älgjakten i fredags, så jag börjar om: Klev upp sex, var i skogen halv åtta i full mundering. Eller det började egentligen med enorma problem att ta sig uppför SNÖbeklädda backar med pappas skrotbil. Sista backen gick avgasröret av. Men i alla fall, väl ute i skogen började jag och pappa jägaren vandra i skogen, upp och ner för ett jäkla berg. Vi släppte Tanja och hon satte iväg som ett skållat troll. Efter att ha gått i ungefär en halvtimme klev jag rakt ner i ett sumphål med högerfoten och sedan var jag blöt. Men vi vandrade på, och det var sjuuukt jobbigt. Eller egentligen inte, men lite jobbigt var det iaf. Efter ungefär fyra timmar hörde pappa på radion att de skjutit en älg för Tanja, så vi gick dit för att hjälpa till. I en idyllisk glänta i den lätt snöbeklädda skogen låg den. Tjuren. Stendöd, och med samtliga inälvor bredvid sig. Jag trodde att jag skulle bli mer äcklad än jag blev, men det var faktiskt helt okej. Tanja stog och slet i lite njurar och diverse tarmar med blod upp till armbågarna. Vi (läs: pappa och de andra jägarna) släpade sedan upp älgen så att de kunde nå den med traktorn för att ta den till slakteriet. Det såg himla jobbigt ut, jag har hört att de väger en del. =P I alla fall, resultatet blev några foton som var okej, två skavsår och en tidig kväll. Men det var helt okej, och jag skulle nog inte ens ha nåt emot att göra om det. Nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar