Assurance

Jag känner mig huslig och vuxen idag. Och lite skyldig. För det är ju så. Jag kan inte lika mycket, jag gör inte lika mycket. Jag försöker inte ens lika mycket. Men jag försöker försöka. Jag försöker uppväga mina tillkortakommanden med sötsaker. Jag försöker muta pojkarna att tycka att jag gör ett bra jobb genom att hålla litegrann i trådarna, portionera ut uppgifter och delegera. Jag vet inte om det funkar, men jag gillar att vara lite mammig åt pojkarna faktiskt. De är så himla duktiga och de jobbar så himla hårt hela långa dagarna. Kanske är det uppskattning jag vill visa? I vilket fall som helst känner jag behovet av att göra något mer. Men jag orkar så lite på skolan. Så vi får hoppas att macmannen Lars har en version av Maya som faktiskt funkar på min baby. One can only hope...

I övrigt blir det hemresa på torsdag, en helg fylld med favoritkusinen, namngivningscermoni, pappafirande och förhoppningsvis en glutt på kattungarna och sedan det slutgiltiga beslutet. Om det inte redan är för sent?
Kräket ligger på mattan och sover, efter att ha drivit mig halvt till vansinne sedan jag kom hem.

Jag åt förövrigt middag med systrarna Östman idag, det var trevligt att de tittade förbi. Mera sånt! Sen gjorde jag nån slags tryffel, fast jag tror inte att den blev bra. Men vi får se! Pojkarna får vara försökspersoner imorgon.

Men nog nu.
Ikväll vill jag mest höra att världen är ömsesidigt. Tycker som jag. Att jag inte alltid är initiativtagaren.
Men vem försäkrar mig om det?