Att komma hem

Så nu är jag här igen. Kära gamla Sundsvall, som man känner sig hemma när det första man ser är Ikeas välkomnande skylt och föredetta Ica banans lokaler. Då vet man att man kommit hem. Och bara en liten liten bit därifrån, två mil eller så, lyser en lampa svagt i fönstret på ens barndomsrum (numera pappas kontor), mamma väntar med fingret på vattenkokarens strömbrytare, det finns rullrån och pepparkakor och ingen tänker på att fråga om jag är hungrig. När jag påpekar det blir svaret: "det finns en lunchkorv i kylskåpet" och därmed verkar problemet vara löst. Om det nu inte var så att jag aldrig gillat lunchkorv. Jag är dock förberedd och har med mig en dosa med mangokyckling. Riktig mat, som det heter. För man kan aldrig förutsätta att det finns mat som passar mig. Inte hemma, inte nu längre. För nu får jag inte vara med och påverka veckoinköpen. Jag bor inte hemma numera. Men det gör ingenting, för jag får världens bamsekram av lillasyster som verkar ha saknat mig nåt alldeles ofantligt och mamma ser glad ut. Jag gillar när mamma är glad. Då känns allt liksom lyckat för ett tag.
Och sen börjar jag lägga upp planerna för helgen, och det är mycket som ska hinnas med. Som alltid när man kommer hem. Mest av allt vill jag gosa med favoritkusinbarnet så mycket jag bara hinner, men andra kräver också en bit av min uppmärksamhet. Och det är några man borde ringa, fråga om de är i stan, om de vill träffas. Men vi börjar med fredagen. En dag i taget. Fredag är Ida och Arvids dag. Och dessutom behöver jag ta en sväng på Ikea och kanske även köpa mig ett par skor. Och så ska jag titta på min eventuellt blivande baby. Och sen frågade mamma om jag ville gå på moster Karins ljusparty på kvällen. Men vi får se.
Just nu vill jag bara krypa ner i sängen som inte är som min egen säng, men som ändå är hemma, läsa ut de sista kapitlena på näst sista Harry Potter-boken och sova tills det blir ljust. Och om jag hinner ska jag råka utöva mina magiska trick på golvlampan så att den slutar fungera också.
Det är ju det jag gör bäst.