onsdag, november 14

Livets orättvisor

En konversation med Ann på msn försatte mig i "deep shit"-mode, och jag kommer på mig själv med att börja fundera på en massa saker. Framtiden. Vad är det tänkt att jag ska göra? Okej, jag förutsätter att jag får ett flaxigt jobb efter att den här utbildningen är klar. Så vadå? Jag jobbar i 40 år och sen kryssar jag rutor i Bingolotto resten av tiden tills jag faller död ner? Jag vill ju resa. Jag vill se allt! Men sen vill jag hinna med allt det där andra också. Det där med man och barn och villa och volvo. Och jag vill göra allt nu! Medans jag är ung. Allting är bättre när man är ung. Hur väljer man vad man ska prioritera först?

På skolan flyter allt på så himla smidigt, och jag har utnämnts (lite tvångsmässigt) till projektledare. Jag bossar omkring pojkarna och bestämmer vad de ska göra. Och jag tror det funkar för oss alla. Det är skönt att vara den med stenkoll för en gångs skull. Sen om jag bara kunde lära mig Maya vore allt tipptopp. Men David har lovat att fixa till det dumma programmet imorrn. För han kan det där. (Jag ska se det innan jag tror det, PC-nörd som han är)

Nu ska jag skriva ut nån ansökan för skolor i Oceanien och USA inför vår fria termin nästa höst. Jag hoppas på Nya Zeeland, men jag lär hamna utanför Manchester. Där regnar det. På NZ är det sommar på vintern.

Inga kommentarer: