Ikväll känner jag mig ensam för första gången på väldigt länge. Och jag vet inte riktigt varför. Ett ord här och där, en mening, en antydan. Någon har det bättre. Någon saknar ingenting. Avundsjuka? Antagligen.
Radion spelar samma låtar som alltid, Rix påstår att det är nytt och fräsht. Men det är precis som det alltid har varit. Det är som att backa två-tre år i tiden, samma säng fast i ett annat rum. Samma klockradio med samma musik. Samma liv. Är det egentligen så att det bara är rummet som förändras, inte tiden? Och varför väntar jag alltid till mitt i natten med att bli filosofisk?
Det är löjligt egentligen, allt det här. Men faktum är att jag får skriva vad jag vill.
Jag vill vara häftig. Speciell. Omsvärmad. Lite som du.
Jag undrar vad som händer om tre år. Vart jag är. Om jag fortfarande sover i samma säng med samma klockradio bredvid mig. Om Rix fortfarande spelar Jessica Folcker från -98 och kallar det nytt.
Är tre år en livstid eller ett ögonblick?
Radion spelar samma låtar som alltid, Rix påstår att det är nytt och fräsht. Men det är precis som det alltid har varit. Det är som att backa två-tre år i tiden, samma säng fast i ett annat rum. Samma klockradio med samma musik. Samma liv. Är det egentligen så att det bara är rummet som förändras, inte tiden? Och varför väntar jag alltid till mitt i natten med att bli filosofisk?
Det är löjligt egentligen, allt det här. Men faktum är att jag får skriva vad jag vill.
Jag vill vara häftig. Speciell. Omsvärmad. Lite som du.
Jag undrar vad som händer om tre år. Vart jag är. Om jag fortfarande sover i samma säng med samma klockradio bredvid mig. Om Rix fortfarande spelar Jessica Folcker från -98 och kallar det nytt.
Är tre år en livstid eller ett ögonblick?
2 kommentarer:
men gosh vad du ska vara så :P 3 år är en mindre evighet, beroende på från vilket håll man tittar på tiden. Ser man frammat så är det låååångt, bakåt så undrar man var tiden tog vägen
Jag vill att du ska vara med mig. Tillsammans är vi häftiga, omsvärmade och speciella. Tillsammans känner vi oss mindre ensamma, hoppas jag.
Skicka en kommentar