Jag har nån slags aversion mot skolarbete tror jag. I synnerhet idag, eftersom jag fick spendera gårdagskvällen på jobbet med att städa hela lägenheten samtidigt som jag i panik försökte återskapa ungefär en veckas arbete i Maya. I synnerhet eftersom jag satt hela gårdagen och svor över hur jävligt allt var eftersom ingenting ville fungera. Men jag har lärt mig min läxa. Försök aldrig fuska med importerade män från Poser. De kommer att fucka upp hela ditt Mayaprojekt och få dig att överväga både det ena och det andra i mord/självmordsväg. Även om de är jättesöta små gubbar med keps som heter Tord. Gubbarna alltså, inte kepsen.
Men jag måste påpeka att jag älskar mitt jobb, som tillåter att man slår på TVn och lämnar sin brukare framför handbollen (vilken ovanligt roligt match btw) medan man sysslar med betydligt viktigare saker. "Jag är ledsen Sanna, men du får vänta med det där toabesöket, jag är upptagen". Och det är liksom okej, inte bara för att hon är så förstående och bara vill oss assistenter väl, men även för att det finns tid. Jag behöver inte vara på benen varenda minut och passa upp på henne. Jag har tid att rekonstruera ett halvt projekt, samt faktiskt rendera ut 200 frames för att "kolla". Det måste ju vara ett av världens bästa jobb. Och det är inte ens jobbigt att jobba längre. Jag har inget emot att gå på jobbet, vilket måste sägas vara helt ofattbart. Det enda som jag drar mig för är själva promenaden dit, samt att det tar tid från sådant jag hellre skulle vilja göra. Men jobbet i sig är ett av de bästa. Det enda som skulle kunna klå det är ett högavlönat redigeringsjobb i Hollywood, där jag får fraternisera med världens alla Johnny Depps och Edward Nortons. Det vore väl nåt.
Erika har förresten lämnat mig nu. Det gör mig en gnutta deprimerad, men det var väl inte oväntat.
Men jag måste påpeka att jag älskar mitt jobb, som tillåter att man slår på TVn och lämnar sin brukare framför handbollen (vilken ovanligt roligt match btw) medan man sysslar med betydligt viktigare saker. "Jag är ledsen Sanna, men du får vänta med det där toabesöket, jag är upptagen". Och det är liksom okej, inte bara för att hon är så förstående och bara vill oss assistenter väl, men även för att det finns tid. Jag behöver inte vara på benen varenda minut och passa upp på henne. Jag har tid att rekonstruera ett halvt projekt, samt faktiskt rendera ut 200 frames för att "kolla". Det måste ju vara ett av världens bästa jobb. Och det är inte ens jobbigt att jobba längre. Jag har inget emot att gå på jobbet, vilket måste sägas vara helt ofattbart. Det enda som jag drar mig för är själva promenaden dit, samt att det tar tid från sådant jag hellre skulle vilja göra. Men jobbet i sig är ett av de bästa. Det enda som skulle kunna klå det är ett högavlönat redigeringsjobb i Hollywood, där jag får fraternisera med världens alla Johnny Depps och Edward Nortons. Det vore väl nåt.
Erika har förresten lämnat mig nu. Det gör mig en gnutta deprimerad, men det var väl inte oväntat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar