Ibland undrar jag om du gör det bara för att jävlas

Litegrann finner jag det upprörande att du planerar min dröm framför näsan på mig, innan jag själv har chans att göra det. Lite upprörande är det att trots att det här är något jag har talat mig blå om så finns jag inte ens i periferin när det plötsligt dyker upp i ditt blickfång. Det stör mig en aning. Men bara lite. Mest för att jag inte tror dig. Men vi får väl se. Vi får väl se...

Så nu återstår det bara för mig att fatta beslutet. Nu eller senare? Men vem är där och håller mig i handen?