Is this heaven?

Jag trodde att jag hade dött och kommit till himlen idag när jag kom hem efter en halvdan redovisning av det vi kämpat med i minst tio veckor. Klockan var strax efter två och jag hade verkligen ingenting som jag behövde göra. Soffan var mine for the taking. Såg en reklam för McDonalds och blev sjukt sugen på en QP (nej, jag är inte alls lättpåverkad). Drog med mig Jo till Donken på Strömpilen och frossade i flott. Sedan gick jag hem och intog soffläge igen. Och där såg jag ljuset. Himlens portar öppnade sig och jag välkomnades in. För att klargöra; jag somnade. Och det har nog aldrig varit så skönt att sova någonsin. Fick sällskap av katterna också, Pix utfläkt över benen och Inch på bröstkorgen. Men sen fick jag ett sms och telefonen var en halvmil bort och jag är ju så himla nyfiken så jag var ju tvungen att kliva upp. Och så var det bara Maggan som tyckte att jag skulle lyssna på nåt på radion. Det svinet. Fast det var ju kul att han hörde av sig.
Nu är jag alltså vaken igen, nyätit citronpaj och kollar på nån dokumentär om size zero. Det är nog inte poängen, men jag känner mig ändå tjock. Mest för att hon som ska bli size zero är en 36a i vanliga fall och ändå så himla mycket mindre än mig. Skumt det där. Fast hon hade högre BMI... Äh, skitsamma, vem bryr sig?

Nu ska jag göra lika mycket som jag förtjänar. Det vill säga inte ett skit.
Godnatt