Retuuuurn to render

På något sätt är det väl uppenbart, det här med att ibland går det inte som man vill. För det vore ju trist om allt bara flöt på alldeles jämnt och tillfredsställande hela tiden, inga gropar i vägen och inga svåra val. Det vore för lätt. För tråkigt. Så därför följer livet Murphys lag, att allt det som kan gå fel kommer att gå fel. Det har ju bevisats om och om igen, vad mer behöver vi? Denna gång gäller det som ni kanske har gissat (troligen inte, för hur många här fattar egentligen vad jag menar?) renderingen. Den rendering som jag satte igång inatt och tänkte: "gud så skönt att ha det här renderat till imorgon så jag kan sätta igång med redigeringen". Just den renderingen. För det första så funkade inte min plan att vänta till den förra renderingen blivit klar och sen sätta igång den andra, för klockan som jag ställde ringde nog inte tillräckligt högt, eftersom jag vaknade först två timmar senare med en förvirrad min, då jag trodde att det var dags att kliva upp. Men icke, klockan var fyra, och alarmet hade ringt under hela denna tid utan att jag vaknat. Nå, i vilket fall så ställde jag om renderingen, sa åt den att rendera fyra scener efter varandra och tänkte att det här blir ju jättefint. vilket det säkert hade blivit. Om det bara hade blivit klart. Vaknade av nånting odefinerbart klockan åtta och vände mig för att kolla datorn. Blev på en gång klarvaken när jag insåg att startskivan blivit full någon gång under natten och att jag bara fått ut en av de fyra scenerna. Och vad slänger man när allt är viktigt? Slutade med at jag klev upp och förde över en massa bilder till en extern hårddisk och satte igång renderingarna på nytt. Ingen idé att sova vidare nu, även fast jag hade planerat att sova till elva. En dusch på det här då, och denna förfärliga måndag har officiellt tagit sin början.
Men man kan ju se det från den ljusa sidan... nu hinner jag på skolan tidigare. Life is goood...