It's true I've become a skeptic

Fjortonde februari. Jag minns den här dagen för två år sedan, då jag gick på gatorna i Mornington och blev mött av en pojke som frågade om jag hade nån "valentine" och ifall jag inte hade det, ville jag då få chansen att träffa någon av de heta singlar han skulle skaka fram till mig inom loppet av en halvtimme? Jag har aldrig blivit så bestört och förvånat smickrad. Men det var en trevlig alla hjärtans dag, trots att jag inte tackade ja till hans erbjudande. Det räckte ju att bara bli uppmärksammad. Förra året minns jag inte ens. Jag var väl grinig som vanligt.
Men idag är en bra dag. Fast jag inte trodde att den skulle vara det. Eller jag kanske anade.

Jag saknar Oz. Vardagen i solen, så obekymrad, så enkel. En dag i taget och det svåraste beslutet att fatta var ifall pappa skulle få en hatt med krokodiltänder eller en gjord av känguru.
Men just nu vill jag inte åka nånstans, just nu vill jag vara i trygga, tråkiga Sverige och se var våren för mig.