Leave with me

Efter en halv natt av framtidsplaner, halvt framviskade och försiktigt, sådär för att inte vara sån där, för att ge utrymme, är jag kluven. Eller snarare osäker. Hur kommer sommaren att bli? Hösten? Jag vill boka den där Afrikaresan med Ann så fort som möjligt, så det är gjort, så hon inte kan smita. Men samtidigt vill jag lämna mina dörrar öppna, så jag kan känna att det som händer kan hända. Jag antar att svaret på den här frågan kommer att visa sig snart nog, och i det här skedet är jag fortfarande inte säker på vad som egentligen är bäst. Men varför oroa sig över sådant som kanske inte ens händer? Varför oroa sig överhuvudtaget?

Funderade på vad jag skulle göra i helgen. Var så himla sugen på en weekend någonstans, men som vanligt har ingen tid eller pengar för att följa med. Och för den här resan vill jag nog ändå ha sällskap. Det är inte för sent än. Är du med?