Less, less, less

Vaknade imorse av att kattfan höll på att dra bort plastpåsen från blomkrukan. Blev förbannad. Skrek. Gick och la mig igen. Vaknade av ett krash. Då hade katthelvetet haft ner en blomkruka i köksfönstret så att det var jordvatten på min nya duk. Blev mer förbannad. Skrek åt kattjäveln. Vek ihop duken för att skaka av den, lyckades på något sätt hälla ut all jord på köksbordet och golvet. Blev ännu lite mer förbannad. Snubblade över den trasiga ramen på väg till dammsugaren. Skrek åt ramen. Hämtade lim för att limma ihop fanskapet. Spillde lim på byxorna. Orkade inte skrika. Riktade all ilska mot den förbannade katten. Hämtade dammsugaren, dammsög köket, hallen, toaletten och förrådet. Blev argare och argare av någon outgrundlig anledning. Tog en paus och satte upp tavlan på väggen igen. Tejpade lite på ramen också för säkerhets skull. Tänkte på hur arg jag skulle bli om den ramlade ner igen. Tänkte på hur skönt det skulle vara om katten var ett halvår äldre och inte så jäkla sprallig. Förbannade Ida för att ha övertalat mig att ta skiten. Tänkte på att det var länge sen jag pratade med henne. Blev less för det. Insåg att klockan bara var strax efter tolv och att jag redan hade gjort av med halva dagens energi på att bara vara arg. Blev förbannad över det. Satte mig ner och bloggade för att lugna ner mig lite. Lugnade ner mig lite.

Gick tillbaka till dammsugning/golvtorkning/uppstädning/verbal kattmisshandel. Blev antagligen förbannad ganska snart igen.
Välkommen till min lördag, allt bra med dig?