Arla

Vart är alla människor? Klockan är ju tjugo över åtta på en torsdag, ni kan inte sova nu! Om inte jag får sova så får ingen sova. Det är orättvist.

Igår var som sagt en hyfsad dag, ur viljestyrkaperspektiv. Riktigt bra gick det. Ända tills någon fann det passande att påminna mig om sin existens. Vilket i sig iofs var bra, men som kullkastade min flera dagar långa uppbyggnad av skyddsbarriärer. Jösses vad dramatiskt det där lät... jag menade bara att det är bara så himla mycket lättare att låta bli att tänka på saker och ting när de inte syns eller hörs. Det var inte riktigt snällt, tyckte jag.
Men jag har återhämtat mig, idag är det torsdag och idag går ut på att hinna göra de där grejerna som måste göras innan jag kan dra söderut. Jag borde skriva en lista... Som mammas dotter.

Jobbade ju inatt, och jag var så himla trött att jag tror att jag missade ett larm. Det var säkert inget viktigt, för hon larmade inte igen, men det bevisar bara att jag verkligen var trött. För det där larmet är inte snällt, man hoppar flera meter rakt upp i luften av det. Men inte inatt som sagt. Vaknade ändå klockan sju imorse dock, fastän jag fortfarande var trött. Drog mig till 07.40 och klev upp och gick hem.
Tänkte vänta till nio innan jag drar igång dammsugaren och sanerar lägenheten lite. Sen klockan tio drar jag till Strömpilen för lite last-minute-shopping.
Det blir nog fint.

Sov en stund till ni, fast solen skiner.