Schlagerdiarée

Herregud, varför utsätter jag mig för det här, år efter år efter år? Det blir inte bättre, snarare tvärtom. Om jag tyckte att jag hade blivit audiovisuellt våldtagen förra året så är det ingenting mot för vad jag förväntar mig bli i år. Och det har ändå bara börjat. Jag talar förstås om Eurovisionschlagerfestivalen. Första kvaltävlingen ikväll, och jag har bara sett de fyra första bidragen. Ingen av dessa fyra kunde ta en ren ton, och nu verkar det som att bidrag nummer fem är en falsksjungande blandning av stilikonerna The Hives och, i Luuks ord, en pojkbandsversion av Kent. Jag kan se svaga tendenser att vilja likna Green Day också. Men det är en mix som aldrig kan bli bra. Inte ens bruden som lallar omkring i ett sönderklippt lakan kan rädda det här.
Och förlåt, men vad är grejen med låtsasspråk? Appropå låt nummer sex.
Jag blir illamående. Och aningens sugen på en polkagris... Ni skulle fatta om ni såg hennes klänning.

Anyways... jag har ingen ork för hemtentan riktigt än. En vecka kvar. Jag litar på mina stresskrivarskills.

Jag kanske borde städa och diska istället för att kolla på den här skiten. Det skulle ju onekligen behövas.
Förresten så ville inte sköterskan ha lägenheten, hon hade hittat nåt annat. Bitchigt.
Herregud, jag har verkligen ingenting vettigt att skriva. Tror jag har en släng av OCD som måste skriva hela tiden. Yay.