Slowly I'm loosing your face

"Blääää" är det ord som oftast springer maraton innan för pannbenet när jag hör om er. Vad ni gör, hur mycket ni tycker om varandra, hur ni är allt för varandra. Och det är inte rättvist, jag vet, jag har egentligen ingen anledning att känna så. Men det gör jag. Och vad jag än gör för att fylla hålet efter dig, det som ändå är där trots att vi gör vårt bästa för att inte låtsas om det, så saknar jag det där som jag trodde att vi alltid skulle ha. Men som vi kanske aldrig har haft. Varför har vi inte det? Eller har vi det? En gång i tiden trodde jag det, men jag är inte säker längre. Och det spelar ingen roll hur mycket liv jag försöker leva, det jag har räknat med ända sedan urminnes tider är ett liv där vi är tusentals mil närmare varandra än vi är idag. Men vad vet jag, framtiden är ju ännu inte skriven.
Ibland hatar jag att bo i Umeå.

Ibland är jag rädd att jag blir kvar här. Det talas bland Opti.bones om att starta företag tillsammans. Seriösa diskussioner. Alla är peppade. Jag känner att det kan vara en riktigt bra idé, vi fungerar ju bra som grupp och vi har de flesta beståndsdelar som krävs för att kunna bli framgångsrika. Däremot är jag tämligen säker på att jag skulle vilja brutalt mörda samtliga pojkar efter ett tag. För oavsett hur mycket jag trivs med dem så driver de mig till vansinne ibland. Ganska ofta. Jag tror att det blir bra med en riktig paus från dem nu. Lite drygt ett halvår. Så kanske jag kommer tillbaka och minns varför jag tyckte om dem.

Idag hade vi gästföreläsning med vdn för North Kingdom, vilket var jätteintressant. Men jösses. Jösses. Vi har en enormt lång väg kvar. Och när han rabblade områden så insåg jag att jag inte var tillräckligt intresserad av något av dem tillräckligt mycket för att bli "expert". Förutom projektledning. Jag tror verkligen att det är min grej. Delegera och leda, hålla samman och kontrollera. Men det skulle ju ändå vara kul om man kunde något... Kanske jag borde ge mig i kast med Maya igen, för att fräscha upp kunskaperna innan min Animationskurs. Men det är inte lika kul när det går så trögt på bärbara. Jag behöver en iMac, det är verkligheten. Synd att jag inte lever i den.
I vilket fall, han sa att om man skulle ha nån chans att få jobb inom branschen så krävdes det en portfolio. Jag har ju min portfolio nu, men... jag har ju inget vettigt att lägga upp där. Tryckte ju in en massa bara för att Eva skulle bli nöjd, men det mesta är ju skit. Det enda jag är riktigt nöjd med, som jag har gjort själv, är mina foton, en del av dem. Och dem kan jag ju inte söka projektledarjobb med... Jag måste visa att jag kan något i alla program, göra något riktigt snyggt åtminstone en gång. Men jag kan ju inget!

Anyways, nu ska jag sova, imorrn blir det fortsatt arbete på grupparbetet och lite ananaspaj. Sedan är jag bjuden på middag med jobbet, så gratis mat... woho!

Sov gott people.

I’m wishing on a new moon
Something better’s coming
It’s coming soon
I feel it coming