Visionen

Jag har ingenting att göra! Tråkigaste jobbpasset ever. Jag kollade på tv en stund när jag kom, sedan lagade jag mat åt S, sedan satte jag mig vid dator och efter en stund diskade jag. Och efter det... satt jag vid datorn. Justja, jag har fikat också, två koppar te och tre kakor. Samt lite nötter.
Det låter som att jag har världens softaste jobb, och det har jag också. Folk som säger att de inte skulle palla att jobba som assistent på grund av den intimhygien vi måste sköta är dumma i huvudet. Det är en litenliten del av jobbet och man vänjer sig sanslöst fort. Hur ska ni någonsin kunna skaffa barn om ni inte kan torka någon annan i rumpan? Assistentyrket har ungefär en miljon fler fördelar än nackdelar. Att tjäna pengar för att kolla på tv, bara en sån sak. Ni förstår inte hur bra jag har det. Sen att man kan få jävliga brukare är en annan sak. Man har alltid chansen att byta, speciellt om man jobbar för kommun.
Tyvärr är det ingen utmaning, man blir, som jag uppenbarligen bevisar genom att klaga på min sysslolöshet, uttråkad. Jag vill använda huvudet. Ta ansvar. Vara kreativ och skapa. Jag vill se att mitt arbete mynnar ut i något konkret. En färdig produkt, som människor kan ta del av. Jag vill ge samhället något från mig själv, något extremt opretentiöst och som inte har något med världsfred att göra. Jag vill inte rädda världen. Det är jag inte kvinna till. Men jag vill göra den lite gladare. Eller lite mer underhållen. Lite vackrare.

Men just nu vill jag bara att S ska gå och lägga sig, så jag får sova snart. Det är vad jag vill.