Jag minns när jag var yngre och försökte vara lite rebellisk sådär, ni vet i tidiga tonåren när man skulle göra lite uppror. Jag var ju i grund och botten en snäll flicka så jag gjorde egentligen ingenting. Men jag minns att när jag svarade i telefon så brukade jag svara: "ja det är andra änden" för jag hade hört det i nån film nångång och tyckte att det var coolt. Fast ja, snäll och beskedlig som jag var så vågade jag bara svara så när jag visste vem som ringde. Vi hade nummerpresentatör så jag kunde ha lite koll. Det var rätt underhållande ett tag, tills det ringde och jag såg att det var en kompis till mig. Jag svarade med min fräsiga line bara för att upptäcka att det inte alls var min kompis, utan hennes mamma. Det var pinsamt och därmed slutet för min karriär som telefonkomiker. Om man inte räknar mitt fantastiska telefonsvararmeddelande som jag hade ända till jag bytte operatör från comviq till vodafone...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar