Och nej, det beror inte på något annat

Jag är nästan konstant illamående nuförtiden. Hur kan det komma sig? undrar ni säkert, och det ska jag tala om för er barn. Jag har efter mycket tänkande och funderande hit och dit kommit fram till att det måste vara en kombination av dålig kosthållning och denna ständiga plåga på TVn. Jo, jag pratar förstås om den där evinnerliga fotbollen. Igen. Jag blir inte fri den! Trots att jag envist och ibland nästan våldsamt försöker att försvara mig mot den så knackar den på axeln gång på gång, och vill ha uppmärksamhet. Jag vägrar, naturligtvis, men på något sätt så ligger den alltid där i bakgrunden. Idag är det Sannas fel. Man kunde ju tro att genom att gå på kalas så skulle jag slippa se den där matchen, men icke. TVn gick igång på kalaset och där satt vi då. Jag försökte utnyttja tiden till att ta en liten lur, men det kändes lite skumt när Sannas föräldrar var där... man vill ju visa att man är en duktig assistent. Så jag åt min tårta och drack min läsk och stod ut.
Kontentan: jag vet mot min vilja att sverige förlorade med 2-1 med 30 sekunder kvar att spela. Jag vet också att detta är något man som svensk borde vara upprörd över, för "det var ju så nära". Det är jag inte. Jag har nog redan gått över till att heja på Oz. För de är ju duktiga på en himla massa sporter där borta. Typ cricket. Och australiensisk fotboll, den agressiva sorten. Det är ju roligare när folk gör illa sig ordentligt istället för att låtsas att det gör jätteont när de trillar och faller lite. Mesar.
Nä, nu ska jag sluta klaga på fotboll, det är ju inte som att jag har något enormt medhåll direkt. Förutom från nån nyfiken enare...