Jag har gråtit, jag har klagat, jag har suckat, jag har väntat, jag har saknat. Jag har ringt polisen, jag har smygkikat in genom crazy catladys fönster, jag har letat, jag har sovit med balkongdörren öppen i två nätter. Mest av allt har jag gråtit. Imorgon sätter jag upp lappar, för jag kan för mitt liv inte komma på mer att göra.
Och sen frågar jobbet om jag kan börja tidigare imorgon och jag känner bara hur jag inte orkar. Hur jag vill stanna hemma och vänta och helst inte lämna vardagsrummet för mer än att möjligtvis gå på toaletten. Men jag behöver pengarna, jag måste ju jobba. Och livet kan ju inte stanna.
Idag var Erica här, hon var en darling och kom hit för att picknicka istället för att mysa vid ån, vi åkte en snabb sväng på Maxi för att handla och kom hem med baguetter och frukt. Det var lagom varmt i skuggan på baksidan och det var mysigt i alla fall.
Ett djupt andetag, en önskan, ett vagt hopp.
Jag är för bölig.
Och sen frågar jobbet om jag kan börja tidigare imorgon och jag känner bara hur jag inte orkar. Hur jag vill stanna hemma och vänta och helst inte lämna vardagsrummet för mer än att möjligtvis gå på toaletten. Men jag behöver pengarna, jag måste ju jobba. Och livet kan ju inte stanna.
Idag var Erica här, hon var en darling och kom hit för att picknicka istället för att mysa vid ån, vi åkte en snabb sväng på Maxi för att handla och kom hem med baguetter och frukt. Det var lagom varmt i skuggan på baksidan och det var mysigt i alla fall.
Ett djupt andetag, en önskan, ett vagt hopp.
Jag är för bölig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar