Vi rör oss framåt

Det är nåt speciellt med att vakna en fredag och vända sig i sängen mot datorn som lydigt väntar på stolen bredvid, slå igång den och kolla mailen, för att där upptäcka att man har inte mindre än fyra nya svar på lägenhetsannonsen. När man sedan rullar tillbaka till andra sidan igen och tittar på väckarklockan och ser att den står på elva så minns man plötsligt att man måste ju kliva upp och städa, för om bara tre fjuttiga timmar står där ett pensionerat par på min tröskel och vill veta allt om Lägenhet 0012. Och trots det rent ut sagt svinjobbiga görat med att städa mina 62 kvadrat så är det ändå roligt, för vem vet? Idag kanske är dagen då jag blir av med skiten.

Inch tyckte förresten att sju var en jättebra tid att kliva upp på, därför försökte hon envist övertala mig om att jag borde stiga upp ur sängen just vid den tidpunkten. Jag gissar på att hon ville ha mat. Det roliga med Inch är att jag kan bli hur arg som helst på henne och kasta henne med våld från sängen utan att hon överhuvudtaget bryr sig. Nej, det är upp igen och buffa och jama i minst en kvart innan hon inser att matte inte tänker kliva upp. Det roligaste är när hon sätter klorna i min skinka för att vadå, den ser ut som en klösbräda? Då är hon inte värd mycket pengar det kan jag lova.
Men klockan elva när jag har fått mina 10 timmar sömn och är glad igen, ja då är vi såklart vänner som vanligt.
Knepigt det där.