Mat, mat, mat

Det är nu mindre än en vecka till jag sitter på planet mot paradiset och konstigt nog är jag inte nervös. Jag är inte oroad, inte pirrig och inte heller särskilt förväntansfull. Det känns naturligt, som att det är ett helt självklart steg. Som att det alltid har varit meningen, alltid har varit planerat. Det är liksom bara nästa trappsteg på vägen mot toppen.

Idag har jag förärat flickorna med min närvaro, vi var och åt lunch på "Skatan" i Njurunda, sjukt goda tigerräkor och en enormt smaskig cheesecake råkade snubbla ner i magen på mig. Fick även träffa Tinas karl, vilket jag inte hade gjort innan. Jamen det var himla gött i alla fall, hela grejen.
Sedan hade vi middagsbjudning här hemma, amerikanerna och farmor kom och åt tjälknöl på älgkalv. Också sanslöst gott, så ni kan ju tro att jag är mätt idag. Blev jordgubbar och glass till efterrätt också. Lägg till trerättersmiddagen på Dinos igår för att fira farmors födelsedag, så har jag nog ätit tillräckligt för resten av månaden!

Och hej murphys law, nu när tvn har bestämt sig för att fungera så är det helg och dödlig fångst går inte på helgerna. Palla Paranormal State, skitprogram.