Jag ska försöka uppdatera er lite, nu när jag har fått vettigt internet äntligen.
Någonstans i luften ovanför det stora havet insåg jag plötsligt vart jag var på väg och hur länge jag egentligen skulle komma att vara borta. Där och då ångrade jag mig faktiskt lite. Jag tänkte på lillasyster Elina som blev helt gråtfärdig när jag skulle åka och jag kom inte på någon bra anledning alls till varför jag egentligen skulle iväg. Och det blev inte direkt bättre av att flyget var långt och jobbigt, trots att jag satt bredvid trevliga människor som jag kunde prata med, speciellt från Hong Kong till Sydney. Jag satt bredvid en tant från Canberra som hade en liten gård med en ponny. Hon var söt. I alla fall.
Jag kom fram till Sydney och det tog en halv evighet att ta sig genom tull och skit, de är så jäkla nojjiga med att inga smittohärdar får komma in i landet. Nä fytusan. Så när jag väl hade kommit igenom så skulle jag leta reda på min shuttle bus till campus. Jag letade och letade, men såg ingen man som höll en lapp med mitt namn på. Till slut växlade jag till mig lite mynt och ringde till shuttle service. Han sa att killen hade blivit försenad eftersom det var så mycket skit som hände i stan (World Youth Day, en miljon katoliker som träffas och ber typ), men att han skulle vara framme till halv tio. Jag väntade alltså på flygplatsen i lite drygt tre timmar. Kom till slut fram till campus runt halv elva, där jag träffade Linda, som är typ mananger eller nåt sånt för studentboendet. En tjej kom och visade mig mitt hus och mitt sovrum och sedan gick hon och jag var ensam kvar. Jag packade upp mina prylar och gick omkring i huset litegrann. Det var inga andra där, eftersom de har lov och alla hade åkt iväg. Tog en promenad på campus. Klockan tolv tyckte jag att jag kunde ta en tupplur, bara en stund. Somnade och sov i 17 timmar. Jag vaknade klockan fyra på morgonen och frös som en gris. Jag hade ju inte hunnit köpa nåt täcke eller kudde, och på natten blir det svinkallt här eftersom det är vinter och de inte har nån centralvärme. Klädde på mig en massa kläder och försökte sova ett tag till. Tror jag låg vaken till typ sju, sedan somnade jag igen och sov till tio.
Bestämde mig för att ta en dusch och sedan försöka hitta lite affärer, men när jag hade kommit ur duschen stod där en Grant och ropade på mig nerifrån. Han var tydligen min mentor och skulle visa mig runt i byn och även ta med mig till affären och hjälpa till att fixa ett bankkonto och sånt. Himla smidigt. Så jag fick skynda mig att klä på mig och sådär. Tydligen hade Grant letat efter mig dagen innan också, men eftersom jag sov så hittade han mig inte. Jag är nu känd bland folket här som "spökstudenten". Jippie.
Men i alla fall, jag hängde på Grant och en till utbytesstudent som hette Vicki, plus en kille till som jag inte minns namnet på, ner till byn och köpte mat och täcke och kudde. Vicki kommer från England och är supertrevlig, vi hänger ihop eftersom vi båda är vilsna. =P
Sedan tog vi en tur på campus och lallade runt lite. Jag spelade fotboll med några av människorna, träffade en amerikanska som hette Megan och vi plockade bananer. Hon har en fin kamera. Både hon och Vicki ska läsa Fotojournalistik också, så det blir fint.
På kvällen kollade jag på film med Vicki här i min tomma Unit och sedan pratade jag med lite folk på msn och gick och la mig. Grant kom över en stund innan också, frågade om jag ville hänga lite i unit 15. Fortfarande lite jet-laggad dock, så jag tackade nej. Alla är väldigt sociala dock, himla trevlig folk. Så nu känns det bra.
Vicki och jag åkte ner på byn idag också, såg oss omkring och shoppade lite nödvändigheter. Imorgon är det introduktion för alla internationella studenter, så vi ska en sväng till Parramatta campus och bli underhållna och få mat. Och lite information också kanske. Det är bra att jag har Vicki och Megan att hänga med, skönt med andra som känner sig lika vilsna.
I alla fall, nu ska jag ta och fixa mig något att äta, försökte med 2 minute noodles igår, men de smakade plast. Idag blir det fryst lasagne. =D
Förresten är jag lite besviken på er: inte en enda kommentar?! Är det inte någon som undrar hur jag har det? Era kräk, jag vet precis vilka som inte kommer få nåt vykort i alla fall!
Någonstans i luften ovanför det stora havet insåg jag plötsligt vart jag var på väg och hur länge jag egentligen skulle komma att vara borta. Där och då ångrade jag mig faktiskt lite. Jag tänkte på lillasyster Elina som blev helt gråtfärdig när jag skulle åka och jag kom inte på någon bra anledning alls till varför jag egentligen skulle iväg. Och det blev inte direkt bättre av att flyget var långt och jobbigt, trots att jag satt bredvid trevliga människor som jag kunde prata med, speciellt från Hong Kong till Sydney. Jag satt bredvid en tant från Canberra som hade en liten gård med en ponny. Hon var söt. I alla fall.
Jag kom fram till Sydney och det tog en halv evighet att ta sig genom tull och skit, de är så jäkla nojjiga med att inga smittohärdar får komma in i landet. Nä fytusan. Så när jag väl hade kommit igenom så skulle jag leta reda på min shuttle bus till campus. Jag letade och letade, men såg ingen man som höll en lapp med mitt namn på. Till slut växlade jag till mig lite mynt och ringde till shuttle service. Han sa att killen hade blivit försenad eftersom det var så mycket skit som hände i stan (World Youth Day, en miljon katoliker som träffas och ber typ), men att han skulle vara framme till halv tio. Jag väntade alltså på flygplatsen i lite drygt tre timmar. Kom till slut fram till campus runt halv elva, där jag träffade Linda, som är typ mananger eller nåt sånt för studentboendet. En tjej kom och visade mig mitt hus och mitt sovrum och sedan gick hon och jag var ensam kvar. Jag packade upp mina prylar och gick omkring i huset litegrann. Det var inga andra där, eftersom de har lov och alla hade åkt iväg. Tog en promenad på campus. Klockan tolv tyckte jag att jag kunde ta en tupplur, bara en stund. Somnade och sov i 17 timmar. Jag vaknade klockan fyra på morgonen och frös som en gris. Jag hade ju inte hunnit köpa nåt täcke eller kudde, och på natten blir det svinkallt här eftersom det är vinter och de inte har nån centralvärme. Klädde på mig en massa kläder och försökte sova ett tag till. Tror jag låg vaken till typ sju, sedan somnade jag igen och sov till tio.
Bestämde mig för att ta en dusch och sedan försöka hitta lite affärer, men när jag hade kommit ur duschen stod där en Grant och ropade på mig nerifrån. Han var tydligen min mentor och skulle visa mig runt i byn och även ta med mig till affären och hjälpa till att fixa ett bankkonto och sånt. Himla smidigt. Så jag fick skynda mig att klä på mig och sådär. Tydligen hade Grant letat efter mig dagen innan också, men eftersom jag sov så hittade han mig inte. Jag är nu känd bland folket här som "spökstudenten". Jippie.
Men i alla fall, jag hängde på Grant och en till utbytesstudent som hette Vicki, plus en kille till som jag inte minns namnet på, ner till byn och köpte mat och täcke och kudde. Vicki kommer från England och är supertrevlig, vi hänger ihop eftersom vi båda är vilsna. =P
Sedan tog vi en tur på campus och lallade runt lite. Jag spelade fotboll med några av människorna, träffade en amerikanska som hette Megan och vi plockade bananer. Hon har en fin kamera. Både hon och Vicki ska läsa Fotojournalistik också, så det blir fint.
På kvällen kollade jag på film med Vicki här i min tomma Unit och sedan pratade jag med lite folk på msn och gick och la mig. Grant kom över en stund innan också, frågade om jag ville hänga lite i unit 15. Fortfarande lite jet-laggad dock, så jag tackade nej. Alla är väldigt sociala dock, himla trevlig folk. Så nu känns det bra.
Vicki och jag åkte ner på byn idag också, såg oss omkring och shoppade lite nödvändigheter. Imorgon är det introduktion för alla internationella studenter, så vi ska en sväng till Parramatta campus och bli underhållna och få mat. Och lite information också kanske. Det är bra att jag har Vicki och Megan att hänga med, skönt med andra som känner sig lika vilsna.
I alla fall, nu ska jag ta och fixa mig något att äta, försökte med 2 minute noodles igår, men de smakade plast. Idag blir det fryst lasagne. =D
Förresten är jag lite besviken på er: inte en enda kommentar?! Är det inte någon som undrar hur jag har det? Era kräk, jag vet precis vilka som inte kommer få nåt vykort i alla fall!
1 kommentar:
joo, har inte kunnat läst förut. Men hoppas du har det underbart och skönt o höra att du kommit fram iaf. :) Lite avis på dej. Lite tjurig fortfarande för att jag inte får åka till turkiet ;) men hoppas att du får det asbra där nere. :D Här händer inget, förutom att ett hus i luksta har brunnit upp och jag fått jobb.. Kram
O Hampus hälsar också. :)
Skicka en kommentar