Ida och Wolf Otto: Ni får inte säga sånt där!! Jag får ju sånna besvärliga saknadskänslor när ni säger åt mig att komma hem. Jag tycker att ni ska komma hit istället.
Igår hade jag en dålig dag, och då blir det ännu mer saknadskänslor såklart. Satt inne och pluggade hela dagen, sedan hade Ross fest här i vår unit, eftersom han fyllt år. Jag smet iväg till 19 för att kolla på So you think you can dance-finalen, kom tillbaka klockan elva och då var alla borta. De åkte på Embassy, och jag är glad att jag inte följde med. Jag var på så galet dåligt humör, det är inte ens kul. Tur att Anna finns. När jag kom hem från 19 duschade jag och gick och la mig. Klockan ett kom Laura hem, askalas, med Blue i släptåg, som fick hjälpa henne i säng. Hon hade dessutom tappat bort nycklarna, så Kirbi fick komma och öppna dörren. Sedan spydde hon i sin sophink och jag hämtade en ny hink åt henne och ställde sophinken i duschen. I helvete heller att jag tar hand om det där, det får hon göra själv när hon har vaknat till.
Sedan somnade jag i alla fall, men väcktes klockan tre av att folket kom tillbaka från krogen. De var sedan sjukt högljudda och jobbiga i ungefär en timme, innan jag äntligen somnade igen. Klev upp åtta för att gå på skolan och möts i trappan av stanken av varm alkohol, spya och svettiga män. Kommer ner i vardagsrummet och ser att Richard och Chris har somnat där, mitt bland alla tomflaskor och på det klibbiga golvet. Lite arg för att de höll mig vaken inatt slamrar jag så mycket jag kan i köket när jag gör frukost, men ingen respons. De kanske är döda. För nu när jag kom hem från skolan så ligger de fortfarande i samma position, och jag tänker inte vara en gnutta snällare när jag gör lunch.
Jag har fortfarande inte träffat Vicki och Sarah sedan i måndags när de fick the shits, även om jag har pratat igenom saken med Sarah på msn. Har ingen jättestark önskan att träffa dem heller, men det blir jobbigare ju längre jag drar ut på det antar jag. Varför måste jag vara den vuxna för?
Åt helvete med det där.
Nu ska jag ta en tupplur.
Igår hade jag en dålig dag, och då blir det ännu mer saknadskänslor såklart. Satt inne och pluggade hela dagen, sedan hade Ross fest här i vår unit, eftersom han fyllt år. Jag smet iväg till 19 för att kolla på So you think you can dance-finalen, kom tillbaka klockan elva och då var alla borta. De åkte på Embassy, och jag är glad att jag inte följde med. Jag var på så galet dåligt humör, det är inte ens kul. Tur att Anna finns. När jag kom hem från 19 duschade jag och gick och la mig. Klockan ett kom Laura hem, askalas, med Blue i släptåg, som fick hjälpa henne i säng. Hon hade dessutom tappat bort nycklarna, så Kirbi fick komma och öppna dörren. Sedan spydde hon i sin sophink och jag hämtade en ny hink åt henne och ställde sophinken i duschen. I helvete heller att jag tar hand om det där, det får hon göra själv när hon har vaknat till.
Sedan somnade jag i alla fall, men väcktes klockan tre av att folket kom tillbaka från krogen. De var sedan sjukt högljudda och jobbiga i ungefär en timme, innan jag äntligen somnade igen. Klev upp åtta för att gå på skolan och möts i trappan av stanken av varm alkohol, spya och svettiga män. Kommer ner i vardagsrummet och ser att Richard och Chris har somnat där, mitt bland alla tomflaskor och på det klibbiga golvet. Lite arg för att de höll mig vaken inatt slamrar jag så mycket jag kan i köket när jag gör frukost, men ingen respons. De kanske är döda. För nu när jag kom hem från skolan så ligger de fortfarande i samma position, och jag tänker inte vara en gnutta snällare när jag gör lunch.
Jag har fortfarande inte träffat Vicki och Sarah sedan i måndags när de fick the shits, även om jag har pratat igenom saken med Sarah på msn. Har ingen jättestark önskan att träffa dem heller, men det blir jobbigare ju längre jag drar ut på det antar jag. Varför måste jag vara den vuxna för?
Åt helvete med det där.
Nu ska jag ta en tupplur.
1 kommentar:
Ja, oansvarigt att hålla på och säga att du ska komma hem. Det tänker jag då bestämt inte göra. Du kommer vara här hemma så mycket att det kommer växa knäckebröd ur öronen på dig. Passa på att njuta av varje minut som du slipper det svenska höstrusket och alla trista, trångsynta människor. Hoppas att du återfått humöret :).
Skicka en kommentar