Onsdag:
Vår första morgon i Hobart. Jag och Laura och Chris från turen, som också bodde på YHA, tog en buss upp till Royal Botanical Garden och gick omkring och fotade och tittade på alla blommor och trädgårdar. Men innan det var vi och var kulturella på det stora museumet i Hobart. Väldigt pensionärsaktigt hela dagen, men vi hade roligt! Vi såg guvenörens hus och ett väldigt stinkande roadkill. På kvällen gick vi på Mures, en fisk- och skaldjursrestaurang, de hade sjukt god mat för väldigt bra priset. En glassig efterrätt på det och vi var mättare än mättast. Sedan gick vi på bio och såg Wall-E, som var himla bra. Ungefär här började Chris bli lite påfrestande, han var helt uppenbart intresserad av stackars Laura och frågade hela tiden vad vi skulle göra sedan. Vi dissade honom efter filmen och gick och la oss.
Torsdag:
Vi, alla tre, tog en buss upp till Mt Wellington och såg på utsikten över Hobart och kastade lite snöbollar. Jodå. Snö i Australien. Det var mindre roligt. Men det blåste något så otroligt, jag var rädd att jag skulle tappa kameran vid ett par tillfällen. Tur att den har ett sånt där band. Mt Wellington var otroligt fint, jag är glad att vi tog oss upp. På vägen ner stannade vi och fyllde på vattenflaskorna i en liten bäck.
På kvällen åt vi thaimat, fortfarande utan att ha lyckats skaka av oss Chris. Den här dagen lade han även till oss på Facebook...
Fredag:
Ett besök på The Female Factory stod på schemat, det var där alla de kvinnliga fångarna som kom till Tasmanien hamnade. Vi bläddrade lite i böcker som fanns i receptionen och såg att ett par tusen barn hade fötts och dött innanför murarna, och vi funderade lite på hur sjutton kvinnorna blev gravida egentligen. Så vi frågade. Och tydligen så brukade de hyras ut som tjänarinnor till hushållen, och där antingen horade de ut sig eller blev våldtagna. Då fick de sex månaders extra straff och fick återvända till fängelset för att föda barnet, som de sedan fick ta hand om i nio månader innan de kastade tillbaka mamman i cellen. Barnen hamnade sedan på barnhem, om de överlevde. Ganska hemskt...
I vilket fall så sålde de fugde på det där stället, och det var kanske den godaste fudge jag någonsin har ätit. Herrejösses. Jag köpte alldeles för mycket och nu kan jag inte sluta äta. Det var min tröst för att chokladfabriken har slutat med guidade turer. =/ Efter det gick vi förbi ett ölbryggeri, det äldsta i Australien. Där stannade vi för att äta lunch, Laura och Chris provade ölen och jag provade juicen som de också gör, den är galet god. Det regnade, men vi hade paraplyer!
Efter det lyckades vi skaka av oss Chris, så jag och Laura gick omkring bland alla fina gamla hus i Hobart, shoppade lite till diverse folk som fyller år och sådär, och hälsade på den sötaste hunden jag någonsin sett. En labradudel.
Sedan fick Chris tag på oss igen och vi gick ner till Murels igen för att äta middag. Så galet gott!
Tidig säng, eftersom flyget gick klockan sex från Hobart. Chris fick en gruppkram och vi var ganska glada att slippa honom i fortsättningen.
Lördag:
Upp 03.45 för att ta flygbussen klockan 04.30. Frukost på flygplatsen, vi var båda väldigt trötta med nöjda. Framme i Sydney tio över åtta, och till slut kom vi fram till res igen, strax efter tio. Planen var att ta en tupplur, men det blev inte så, utan vi åkte och handlade mat istället. Sedan blev det lite film i sängen och så hämtade jag upp Carly från tågstationen halv åtta. Kody kom förbi och vi öppnade paket från Threadless med våra tshirtar som vi hade beställt. Himla nöjd, de är så fina så.
Gick och la mig strax efter tio.
Söndag/idag:
Skjutsade Carly till tåget igen, klockan 04.30, hon har åkt till Melbourne för Uni Games. Var nog mer sovande än vaken när jag körde de tre kilometrarna, men jag kom tillbaka levande i alla fall. Gick och la mig igen såklart, sov från och till fram till elva.
Så jag har spenderat dagen med att sitta ute i solen (28 grader i skuggan idag minsann) och läsa min Marian Keys-bok. Den tog dock slut, så jag tänkte att jag skulle blogga färdigt och ladda upp lite bilder innan jag letar rätt på en annan bok och fortsätter sola. Oroa er inte, jag har smörjt in mig med solskyddskräm. =P
Ja, det var min semester det i alla fall, imorgon börjar allvaret igen, med fotojournalistiken klockan nio. Jag är glad att jag gjorde klart alla mina uppgifter innan jag åkte, för nu känner jag ingen stress. Jag är stress-less!
Vår första morgon i Hobart. Jag och Laura och Chris från turen, som också bodde på YHA, tog en buss upp till Royal Botanical Garden och gick omkring och fotade och tittade på alla blommor och trädgårdar. Men innan det var vi och var kulturella på det stora museumet i Hobart. Väldigt pensionärsaktigt hela dagen, men vi hade roligt! Vi såg guvenörens hus och ett väldigt stinkande roadkill. På kvällen gick vi på Mures, en fisk- och skaldjursrestaurang, de hade sjukt god mat för väldigt bra priset. En glassig efterrätt på det och vi var mättare än mättast. Sedan gick vi på bio och såg Wall-E, som var himla bra. Ungefär här började Chris bli lite påfrestande, han var helt uppenbart intresserad av stackars Laura och frågade hela tiden vad vi skulle göra sedan. Vi dissade honom efter filmen och gick och la oss.
Torsdag:
Vi, alla tre, tog en buss upp till Mt Wellington och såg på utsikten över Hobart och kastade lite snöbollar. Jodå. Snö i Australien. Det var mindre roligt. Men det blåste något så otroligt, jag var rädd att jag skulle tappa kameran vid ett par tillfällen. Tur att den har ett sånt där band. Mt Wellington var otroligt fint, jag är glad att vi tog oss upp. På vägen ner stannade vi och fyllde på vattenflaskorna i en liten bäck.
På kvällen åt vi thaimat, fortfarande utan att ha lyckats skaka av oss Chris. Den här dagen lade han även till oss på Facebook...
Fredag:
Ett besök på The Female Factory stod på schemat, det var där alla de kvinnliga fångarna som kom till Tasmanien hamnade. Vi bläddrade lite i böcker som fanns i receptionen och såg att ett par tusen barn hade fötts och dött innanför murarna, och vi funderade lite på hur sjutton kvinnorna blev gravida egentligen. Så vi frågade. Och tydligen så brukade de hyras ut som tjänarinnor till hushållen, och där antingen horade de ut sig eller blev våldtagna. Då fick de sex månaders extra straff och fick återvända till fängelset för att föda barnet, som de sedan fick ta hand om i nio månader innan de kastade tillbaka mamman i cellen. Barnen hamnade sedan på barnhem, om de överlevde. Ganska hemskt...
I vilket fall så sålde de fugde på det där stället, och det var kanske den godaste fudge jag någonsin har ätit. Herrejösses. Jag köpte alldeles för mycket och nu kan jag inte sluta äta. Det var min tröst för att chokladfabriken har slutat med guidade turer. =/ Efter det gick vi förbi ett ölbryggeri, det äldsta i Australien. Där stannade vi för att äta lunch, Laura och Chris provade ölen och jag provade juicen som de också gör, den är galet god. Det regnade, men vi hade paraplyer!
Efter det lyckades vi skaka av oss Chris, så jag och Laura gick omkring bland alla fina gamla hus i Hobart, shoppade lite till diverse folk som fyller år och sådär, och hälsade på den sötaste hunden jag någonsin sett. En labradudel.
Sedan fick Chris tag på oss igen och vi gick ner till Murels igen för att äta middag. Så galet gott!
Tidig säng, eftersom flyget gick klockan sex från Hobart. Chris fick en gruppkram och vi var ganska glada att slippa honom i fortsättningen.
Lördag:
Upp 03.45 för att ta flygbussen klockan 04.30. Frukost på flygplatsen, vi var båda väldigt trötta med nöjda. Framme i Sydney tio över åtta, och till slut kom vi fram till res igen, strax efter tio. Planen var att ta en tupplur, men det blev inte så, utan vi åkte och handlade mat istället. Sedan blev det lite film i sängen och så hämtade jag upp Carly från tågstationen halv åtta. Kody kom förbi och vi öppnade paket från Threadless med våra tshirtar som vi hade beställt. Himla nöjd, de är så fina så.
Gick och la mig strax efter tio.
Söndag/idag:
Skjutsade Carly till tåget igen, klockan 04.30, hon har åkt till Melbourne för Uni Games. Var nog mer sovande än vaken när jag körde de tre kilometrarna, men jag kom tillbaka levande i alla fall. Gick och la mig igen såklart, sov från och till fram till elva.
Så jag har spenderat dagen med att sitta ute i solen (28 grader i skuggan idag minsann) och läsa min Marian Keys-bok. Den tog dock slut, så jag tänkte att jag skulle blogga färdigt och ladda upp lite bilder innan jag letar rätt på en annan bok och fortsätter sola. Oroa er inte, jag har smörjt in mig med solskyddskräm. =P
Ja, det var min semester det i alla fall, imorgon börjar allvaret igen, med fotojournalistiken klockan nio. Jag är glad att jag gjorde klart alla mina uppgifter innan jag åkte, för nu känner jag ingen stress. Jag är stress-less!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar