onsdag, oktober 29

Allas angelägenhet

Jag har köpt en hatt. Eller, hatt kanske var att ta i, men den har fjädrar och sånt där nät och man sätter fast den med en klämma. Tror det kallas minihatt. Jag ska ha den på Melbourne Cup, det ska bli roligt.
Vi åkte in till Parramatta idag, fastän jag borde göra läxa så det skriker om det. Det regnar. Jag kan inte sluta tänka på ord som sagts, smugits fram, gett en antydan till ett löfte. En möjlighet. Jag tänkte på det på tåget dit, jag tänkte på det där och jag tänkte på det på vägen hem. Och vart jag än går står där en människa och påminner mig. Viskar retsamt att de nog har sett. Och jag undrar vad som märks, hur de kan se när jag inte gör det själv. Men jag låter dem viska, låter dem gissa, förnekar eftersom jag ärligt inte vet.
Men några lösryckta meningar får mig att le. Andra vrider mungiporna neråt, för en framtida ambivalens.
För vem har någonsin sagt att något ska vara enkelt?

1 kommentar:

Anonym sa...

Vad är det som har sagts? :-)