Vad härligt att jag har lyckats göra andra människor upprörda också, så det inte bara är jag. =P Nej, de senaste dagarna har inte direkt varit the time of my life, som min älskade cuz skulle ha sagt, en dryg och jobbig vecka som på torsdagen kulminerade med en käftsmäll och sammanfattningen av mitt livs hittills största ekonomiska bakslag. Men det är inte pengarna som svider mest, det är känslan av hopplöshet som jag inte har lyckats skaka av mig under hela tiden, det faktum att det inte finns ett skvatt jag kan göra från andra sidan jordklotet.
Men idag känns det ändå okej. Jag är kvitt honom, han kan inte förstöra mer nu, han har gjort allt han kan. Och det enda som återstår är att reda upp i den röra han har orsakat. Inget av det är akut, det finns ingen möjlighet för mig att få pengar nu i alla fall, och om det skulle finnas det så tar mampap hand om allt. Han är polisanmäld, kronofogden är inkopplad, undersökningar om stämning ska göras. Mina älskade föräldrar gör mer än plikten kräver, de är fantastiska och jag nog inte riktigt insett hur mycket jag älskar dem förrän nu. Min underbara storasyster åker 30 mil från sitt hem i Luleå för att städa upp i min lägenhet, så att jag ska slippa komma hem till hans oreda, eller så att jag möjligtvis ska kunna hyra ut lägenheten om jag hittar någon annan. Och jag behövde inte ens fråga. Det är kärlek. Och jag är så enormt tacksam att jag inte vet var jag ska börja.
Jag har börjat klättra upp ur hålet jag hamnade i, det känns inte längre lika hopplöst och jag har börjat planera om min tid här. Så jag kommer inte kunna åka till Nya Zealand, det är jättetråkigt men whatever. Jag ska till Melbourne ett par dagar och hänga med Kate, den resan var redan betald, sedan kan jag bättra på brännan med Vicki resten av November och i slutet på November åker unit 2 & co på en liten roadtrip runt NSW. Vi ska se hur Carly har det hemma i Cowra, äta på en chokladrestaurang i Canberra och ha roligt tillsammans. Och sen kommer Kate hit en sväng också i början på December. Och jag bryr mig inte om att jag inte har råd, jag ska komma iväg på djuphavsfiske nån dag. Jag SKA!
Så, vi tar nya tag, andas ut och försöker igen. Och håller oss uppdaterade om vad som händer därhemma.
Men idag känns det ändå okej. Jag är kvitt honom, han kan inte förstöra mer nu, han har gjort allt han kan. Och det enda som återstår är att reda upp i den röra han har orsakat. Inget av det är akut, det finns ingen möjlighet för mig att få pengar nu i alla fall, och om det skulle finnas det så tar mampap hand om allt. Han är polisanmäld, kronofogden är inkopplad, undersökningar om stämning ska göras. Mina älskade föräldrar gör mer än plikten kräver, de är fantastiska och jag nog inte riktigt insett hur mycket jag älskar dem förrän nu. Min underbara storasyster åker 30 mil från sitt hem i Luleå för att städa upp i min lägenhet, så att jag ska slippa komma hem till hans oreda, eller så att jag möjligtvis ska kunna hyra ut lägenheten om jag hittar någon annan. Och jag behövde inte ens fråga. Det är kärlek. Och jag är så enormt tacksam att jag inte vet var jag ska börja.
Jag har börjat klättra upp ur hålet jag hamnade i, det känns inte längre lika hopplöst och jag har börjat planera om min tid här. Så jag kommer inte kunna åka till Nya Zealand, det är jättetråkigt men whatever. Jag ska till Melbourne ett par dagar och hänga med Kate, den resan var redan betald, sedan kan jag bättra på brännan med Vicki resten av November och i slutet på November åker unit 2 & co på en liten roadtrip runt NSW. Vi ska se hur Carly har det hemma i Cowra, äta på en chokladrestaurang i Canberra och ha roligt tillsammans. Och sen kommer Kate hit en sväng också i början på December. Och jag bryr mig inte om att jag inte har råd, jag ska komma iväg på djuphavsfiske nån dag. Jag SKA!
Så, vi tar nya tag, andas ut och försöker igen. Och håller oss uppdaterade om vad som händer därhemma.
1 kommentar:
Din familj verkar ju sköta det hela galant! Kul att du har en massa planer också. Och Matte kommer nog inte att komma undan, han får sitt så småningom. MWOAHAHAHAHAHAHA!
Skicka en kommentar