Hade Konversationen idag. Den där avgörande. Det tog all uns av styrka i mig att ens få fram de första förlösande orden. Jag trodde att det kanske skulle bli lättare efter dem, men det blev det inte. Varje stavelse var plågsam, varje fråga jag tvingades ställa var kantad med rakblad, skar mig i strupen på vägen upp. Och det jag till slut fick klart för mig var att lagen om alltings jävlighet verkligen stämmer.
Så här ligger landet: den ständiga singeln, alltid-ensamma-Sofia, åker till Paradiset för att plugga och uppleva världen, säger högt och tydligt till alla som antyder att paradiset är fullt av vackra män att hon ska minsann inte komplicera saker och ting i onödan, väntar i fyra månader, hittar en karl, komplicerar allting, åker hem utan karl, deppar i ett år för nu vet hon vad hon gått miste om.
Och på något sätt är hon fortfarande lika ensam. Fast lite mer på djupet.
... kanske en till katt?
1 kommentar:
Du kommer tillbaka, och då är han där! Och sen, måste han till Sverige en vända innan också! Kanske bara nån vecka. Visst kommer det blir så?
Imorgon, eller dagen efter det, ska jag göra slut med mina problem på den fronten. Killfronten. Då är det antingen eller. Jag har varit ledsen de senaste dagarna :(
Skicka en kommentar