Vilse bland sekunder

Jag har varit trött idag, somnat både här och där. Aldrig riktigt vaknat. Tänker en del, men är ganska nöjd som det är. Avslappnat. Avslappnat men exponerat. Bekvämt. Vad är nästa steg? Och vad händer i framtiden? Frågor jag helst av allt låter bli att tänka på, men som ändå envist gör sig påminda. För det spelar roll. Det spelar jättestor roll. Men för tillfället väljer jag att låtsas om att den här månaden, den här tiden, är för evigt.
För jag vill inte åka hem. Inte för en sekund ser jag fram emot att sätta mig på planet hem till den bitande kalla vintern i Sverige. Inte för att jag inte saknar er, för det gör jag, men för att den här vardagen har toppat den där hemma med hästlängder. Jag önskar ni vore här och upplevde det med mig.