Sista kvällen med Laura. Efter att ha tagit en sväng till Coles för att köpa TimTams landade vi utanför 15 med en kall julmust, en bunt pojkar och en gitarr. Det var lite allsång och lite tårar och en varm bekväm känsla i magen. Och sedan i ögonvrån, unit 19 och det tomma, mörka fönstret. Ensamheten och saknaden igen. Min egen idioti kastad i ansiktet.
Sedan insikten att imorgon vid den här tiden är Laura på väg till sitt långt-bortaland. Inga fler vulgära skämt. Inga högljudda telefonsamtal klockan nio på morgonen. Det här med att åka till Australien kändes som en så himla bra idé ända till den här veckan kom. Nu förstår jag plötsligt varför Carly säger att hon inte brukar bli vän med de internationella studenterna. Avsked suger.
Ni är fina, ni därhemma. Tack för all kärlek. Snart är jag hemma, och jag har inte köpt souvenirer till nån av er för jag är pank och deprimerad. Jag hoppas att ni fortfarande tycker om mig.
Nu sömn, sedan köra Laura till flygplatsen. Ännu en bit av mig som ska skäras ut. Wiho...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar