En sportfråga

Jag kom att tänka på en sak, nu när jag sitter här på jobbet och under tvång ser på handbollsvm. Att när resten av Sverige sitter och skriker sig hesa över idiotiska domare och håller alla tummar de har för att vårt älskade lag ska gå vidare, ja då sitter jag mest och suckar och hoppas att vi ska förlora så vi åker ut. Bara så jag ska slippa höra om det mer. Samma sak när det gäller alla sporter, alla stora mästerskap. Jämt. Och till slut så åker de ju ut, oftast. Och man tror att man äntligen ska få vila öronen från allt det där ointressanta babblet som verkar strömma ur varenda svensks mun. Men av nån underlig anledning verkar folk ändå tycka att det är intressant, även när Sverige har åkt ut. Och de ger sig inte. Jävla sport.
Men varför är vi så få som inte orkar lyssna?