Realism

Jag vet inte riktigt vad jag hade tänkt göra med den här dagen, men nu är den borta i alla fall. Nästan dags att vandra ner på jobbet igen. Sedan frågade de om jag ville jobba imorgon dag, men jag tror tamejtusan inte att jag orkar det. Även fast det vore trevligt att glutta på lönen sedan i februari.

Jag har funderat lite idag, tänkte att det kanske var bra att göra det när den där berg- och dalbanan är hyfsat på uppåtgående för en gångs skull, och idag känns det rätt okej. Görbart, liksom. Kanske blir det vardag till slut, det här som än så länge är att nöja sig med något som inte riktigt räcker till. Men jag har bara förhoppningar, inga förväntningar. Det är nog bäst så.