These photographs keep me alive

Gud vad jag älskar Gilmore Girls. Jomen joo. Först och främst för att de pratar så himla roligt. Men också för att det har den där känslan. Den där jag inte kan beskriva. Speciellt Rorys relationer. Jag får en sån där tyngd i bröstet efteråt, som en jättesuck som väntar på att komma ut, men en lättnad ändå eftersom det känns skönt att nån vet. Eller förstår. Eller nåt.

Saknad. Mängder av den. Jag trodde att det skulle ha blivit lättare nu såhär en månad senare. Det har snarare blivit svårare. Hur jag ska överleva nio månader till övergår mitt förstånd.
Jag tror att det måste bli dags för skola snart, så jag får något annat att koncentrera mig på.