"Look what you have done with her"

Återupplevda minnen. Ord som etsat sig fast. Surrs röst, för alltid på ytan, redo att ropa ut samma ord, om och om igen, eka i tystnaden de sena nätterna skapar. "Something bad has happened". Chocken, orden, tomheten när orden inte räckte till. Hur det aldrig går att förstå. Och hur det inte riktigt slog mig förrns jag tillät mig att släppa taget. Men som jag släppte det. En andnöd lik ingen annan.
Och sedan en händelseutveckling som ledde fram till nästa rad av ihopsatta ord, lika svåra att tvätta bort, lika avgörande, men på ett helt annat sätt. "Look what you have done with her". Så jag tappade greppet. Det gick inte att hålla ihop allt det som gått sönder. Jag lämnade det enda som höll allt på någotsånär plats och lät bitarna falla över er. Så olikt mig. Jag känner nästan ett behov av att be om ursäkt. För det är ju inte såhär det ska vara. Det är ju tvärtom. Det ska inte finnas någon anledning till oro, för det har det ju som aldrig gjort förut, egentligen. Men i skuggan av en höst fanns det plötsligt ingenting jag kunde göra för att inte gå sönder. Men jag jobbar på det. Det är bara en tidsfråga. Som alltid.