När växte vi upp?

Det slog mig just. Imorgon är det fredag, då ska jag på finmiddag (jo, det är finmiddag när det bjuds på fläskfilé!) hos Erica som jag inte vet vart hon bor riktigt... Sedan är det lördag och då ska jag jobba eftermiddag/kväll. Sen är det söndag och om det är fint väder då så ska jag bygga en snögubbe med O. Om inte det så ska jag åka och träna nåt. Får se hur det ser ut med hälsan, men det kanske blir lite simning i alla fall.
Men sedan, go vänner, är det måndag. På måndag ska jag först och främst ha handledning med gruppen. Woh... men sedan. Sedan ska jag på möte med min advokat. Helt sjukt ju. "Min advokat." Det är ju allvar det här. Jösses. Hur blev det såhär? Vart gick det snett? När tvingades vi växa upp och varför gick det så fort?

Samtalar med min mor och jag tror att hon slutligen förstår. En suck av nån slags hopplöshet, men ändå ett "okej då, jag förstår hur du tänker". Och det är så skönt. Så skönt att få nån slags stöd, även om det är svagt. Nu återstår bara att få min kära far att förstå. En seg kamp, men det ska gå. För i slutändan spelar det ju ingen roll.