Jag fastnar i soffan som så många nätter innan. Saknaden i öronen, eller sammanlänkad med tangenter. Fallskärmshoppare i Wollongong, tänker att det där måste vara samma företag som jag hoppade med en gång i tiden. Avbryter inte konversationen, för det är något han säger, Baliboy, något som är viktigt. Bekräftelsen som var precis vad jag behövde. Årets ord gör ännu ett framträdande. Det är bitterljuvt.
Så jag glömmer allt om fallskärmspojkar som nästan dör, den svindlande men flyktiga tanken att det kunde varit jag. Glömmer allt om sånt som inte är viktigt. För det viktiga är precis det här. Den här känslan och de här orden. Och det är underligt hur jag aldrig har varit såhär överens med någon, men vi ändå inte får det vi vill ha. Men jag är glad ändå, på nåt sätt. Glad för att jag får uppleva det här. Oavsett vad som händer.
Så jag glömmer allt om fallskärmspojkar som nästan dör, den svindlande men flyktiga tanken att det kunde varit jag. Glömmer allt om sånt som inte är viktigt. För det viktiga är precis det här. Den här känslan och de här orden. Och det är underligt hur jag aldrig har varit såhär överens med någon, men vi ändå inte får det vi vill ha. Men jag är glad ändå, på nåt sätt. Glad för att jag får uppleva det här. Oavsett vad som händer.
"the way you understand im a weirdo, and dont care"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar