Efter en liten svacka där många saker drogs fram i ljuset igen så inser jag en grej. Jag tänker inte ge mig. Jag tänker inte ge upp. Fan, det här är ju grejen. Det är ju det här som gäller. Det är det här jag vill. Den händelseutveckling som har varit har fått mig att se svagheter hos mig själv som jag aldrig ens visste fanns. Osäkerhet. En rädsla jag aldrig vetat om att jag besitter.
Men jag vet vad jag vill ha. Jag har nog aldrig varit så säker förut. Och det spelar ingen roll hur lång tid det tar, jag kommer få det jag vill ha. För vad är alternativet?
Fan vad allt luktar piss.
Men jag vet vad jag vill ha. Jag har nog aldrig varit så säker förut. Och det spelar ingen roll hur lång tid det tar, jag kommer få det jag vill ha. För vad är alternativet?
Fan vad allt luktar piss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar