Ensamtid

Efter att ha gått hemma i min ensamhet i två månader känns det lite underligt att vara tillbaka här där egentid är något man har när man sover. Jag har bara varit hemma sen tvåtiden, men redan längtar jag efter att alla ska gå och lägga sig så jag kan få slappna av. Min största chans att annars få lite tid att blogga verkar vara på toaletten, men jag vet inte om jag är såpass fäst vid min dator riktigt än. Är det att ta beroendet ett snäpp för långt?

Träningvärken sitter i ordentligt fortfarande, att sätta sig ner eller ställa sig upp är rent smärtsamt och något jag helst undviker. Har fått till en fräsig glidande teknik jag använder mig av för att minimera smärtan. Det hjälper dock knappt. Det märks att jag aldrig haft några lårmuskler. Men de kanske kommer nu!

Imorrn blir det birsta med mams och sis, kanske lite fika hos moster eftersom hon fyller år. Även om jag var där på middag ikväll...
Och sen ska jag simma! Om mina ben bär...