Några få ord

Det pirrar och kittlas, lockar fram leenden och får världen att verka mycket ljusare än den någonsin varit innan. Ibland svämmar den över av hopp, av drömmar och förväntningar och det finns bara möjligheter i allt. Så lite kan göra så mycket. En enda mening, några få ord, och molnen spricker upp och solen utplånar alla skuggor. Så vi lever för de stunderna, hoppar från ord till ord, väntar på en liten gnutta till, något att hålla fast vid, något att finna trygghet i. Och som resultat spänner vi frivilligt fast oss i den sjuhelvetes läskiga berg- och dalbanan vi vet att vi kommer hata men inte kan hålla oss ifrån. Stunderna på toppen blir som en drog, för därifrån har vi världens utsikt och allting ligger glasklart framför oss. Så är de värda allt? Det har ingen betydelse, det är oundvikligt. Allt är som det är. Så vi tar en vända till.

Dagar som denna med sockerdricka i foten och planer att ta fasta på, ord fastetsade på näthinnan och en känsla av att allting kommer att bli bra i slutändan, det är de här dagarna man måste leva efter. Sedan får vi se om resten av dagen lever upp till morgonens euforiskliknande tillstånd. Sånt vet man ju aldrig.