"Du är inte den jag tänkte att du skulle vara", låter det ibland. Du verkar så stark och modig och är full av vågade ord. Men sedan är du så feg egentligen, så blyg och oskuldsfull. Varför lever du inte som du lär? Varför vågar du inte när du vet att du vill? Varför låter du osäkerheten ta över dig när du samlat styrka så länge? Du gör bara allt värre. Ökar på en frustration du inte vet hur du ska hantera. Nu är det du som styr upp det här. Nästa gång, okej? Nu får du fan ta och fixa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar