Rescue 101

Igår var en ganska spännande dag, ur mina mått mätt. Eller till en början var den ju inte alls spännande, eftersom jag hade sovmorgon och bara var hemma och degade. Pratade med Baliboy och han var bra och det var fint. Och så låtsades jag göra lite poster, men det gick åt skogen. Så ja, jag flummade runt lite större delen av dagen. Sen skulle jag då gå och hämta upp Sarah på NUS. Gick förbi Ålidhems Centrum och postade ett brev, och hade jag inte gjort det hade jag nog inte fått öva på mina ABC-kunskaper. För när jag hade nått så långt som till Universitetet såg jag en kvinna som cyklade över vägen en bit framför mig. Plötsligt gled liksom framhjulet iväg under henne och hon flög framlänges ner i gatan, mitt i vägen. Bussen som kom bakom henne fick tvärstanna, och det tog henne ett par minuter att resa sig upp. "Jösses", tänkte jag, "undrar hur det gick!" Så jag rusade fram och frågade hur det var med henne. Hon verkade ha spräckt ögonbrynet, för det blödde ordentligt, och jag och busschaffören kom fram till att hon måste uppsöka akuten. Jag bar cykeln till vägbanan och hjälpte henne att komma ur vägen för alla bilar. Vi stoppade blödningen och jag frågade henne lite frågor för att kolla läget. Hon verkade klar i huvudet och ringde sin son för att säga att hon skulle bli sen. Jag frågade om jag skulle ringa en ambulans eller om hon kunde gå den korta biten till akuten, och hon sa att det inte var några problem. Så vi gick. Jag med hennes väska på ryggen, ledandes hennes cykel, och hon bredvid. Jag lämnade av henne på akuten efter att ha sett till att hon kom in ordentligt och gick sedan för att hämta Sarah. Galet. På vägen dit föll det en TV-tidning framför fötterna på mig, jag antar att det var min belöning.

Så hämtade jag Sarah. Fina Sarah. Och vi åkte hem och så åt vi tråkiga grönsaker och så drack vi te och tittade på TV. Och så pratade vi med Megan på Skype. Och nu sover hon. Fast jag ska väcka henne snart, för vi ska iväg och lyssna på Tobbe när han föreläser om något tråkigt i 6 timmar.
Jag tar alltid väl hand om mina gäster, inte sant?