Something's lost but something's gained

Man glömmer bort att det inte är för alltid. Man hamnar i en slentrian, en rutin som känns bekväm under omständigheterna. Och man vänjer sig. Det är ju så med människan, man vänjer sig alltid till slut. Så man glömmer. Att det var inte såhär det skulle vara. Glömmer att det faktiskt finns något annat. Men man kanske måste, för att klara sig. En dag i taget. En tanke i taget.
Och om det inte fanns något annat skulle man ju måsta nöja sig med det här. Ibland tror jag att om jag inte visste om nåt annat så skulle det här duga rätt bra. Det är synd att man är välupplyst.