Världens bästa katt

Idag fick vi till slut säga adjö till vår älskade lilla kämpe, vår gamla kissekatt. Efter nästan ett halvår av svullen buk och sviktande organ gav han upp. Han slutade äta och det fanns ingenting kvar att göra. Pricken blev 18 år gammal och vi får ändå säga att han har gett oss mycket genom åren. Jag minns när jag var fem år och satt på min systers säng och såg på när han föddes. Jag minnst hur det var fascinerande, det där med liv. Hur det kunde fungera. Jag minns när han var bara en kattunge och brukade sova i pottan tillsammans med sin bror. Och jag minns alla nätter han sov i min säng och höll mig sällskap när jag var mörkrädd som barn. Världens snällaste katt, fräste aldrig och lät sig hållas på med hur mycket som helst.
Jag minns hur han fick sitt namn, hur våra kusiner hade en katt som hette Tippen, för att han hade en vit svanstipp, och att vår katt hade en prick på den vänstra bogen och därför naturligtvis skulle heta Pricken.
Han har funnits där genom hela min uppväxt och nu är han borta. Det är konstigt. Men jag är glad att han inte behöver lida mer. I slutändan är det ju det som räknas. Att göra det bästa för sitt djur.