Tystnaden vore inte så illa om den inte kändes så tryckt. Så groteskt ödesmättad.
Men det går inte att ta tillbaka något nu. Går inte att göra nåt ogjort.
Jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja med det här. Omöjligt att processera.
Så, långfredag. Kom hem från jobbet klockan åtta, ska tillbaka klockan fyra. Det lämnar ändå en onödig mängd timmar till att göra ingenting. Så jag tvättar, bölar till Grey's Anatomy och låtsas att jag inte ser att ingenting händer. Så kanske jag klarar mig nån dag till.
Men det går inte att ta tillbaka något nu. Går inte att göra nåt ogjort.
Jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja med det här. Omöjligt att processera.
Så, långfredag. Kom hem från jobbet klockan åtta, ska tillbaka klockan fyra. Det lämnar ändå en onödig mängd timmar till att göra ingenting. Så jag tvättar, bölar till Grey's Anatomy och låtsas att jag inte ser att ingenting händer. Så kanske jag klarar mig nån dag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar