När man inte vet

Jag undrar om han mår som jag. Jag undrar om han rycker till när han påminns om mig, jag undrar om han läser mina statusuppdateringar, om han översätter sånt han inte förstår. Jag undrar om han föredrar begränsad kontakt framför det stundtals intensiva vi hade förut. Jag undrar om han ångrar sig. Ibland undrar jag om han tänker skriva något, om han sitter med fingrarna på tangentbordet, men att han bara inte vet vad han ska säga. Jag undrar om han vill att jag ska skriva mer. Eller mindre.
Jag undrar om han har träffat nån annan. Eller om han skulle säga något om han gjorde det. Jag undrar hur jag skulle reagera om han gjorde det.
Jag undrar om han tänker på mig, om han önskar att jag vore där. Jag undrar hur han tänker. Vad han vill. Vad han förväntar sig. Jag undrar om han alltid kommer att ge upp. Om han någonsin kommer att kämpa. Jag undrar om det är värt det. Och jag undrar vad som vore lättast.
Mest av allt undrar jag hur det har kunnat gå fem månader utan att jag lyckats limma ihop en enda del av det som gick sönder. Och hur lång tid det tar innan det är helt igen.