Det är så nära nu. Precis inom räckhåll, jag kan känna smaken av det. Två små dagar. 48 ynkliga timmar. 48 fullmatade timmar.
På onsdag har vi opponering på vår uppsats, sedan ska vi bara lämna in en final version och sen, mina damer och herrar, har jag kämpat mig till en filosofie kandidatexamen i Digital Medieproduktion. Nog för att det inte säger så himla mycket, men det låter otroligt fint i alla fall! Just nu har jag lite svårt att greppa det, men jag kan redan känna den lättnad jag förväntar mig uppleva på onsdag kväll vid konferensmiddagen. Att vara färdig. Att ha åstadkommit något, om än futtigt och obetydligt. Även om jag kommer vara arbetslös i evigheter. Även om jag måste läsa vidare. Jag har ändå gjort något. Något att bygga på.
Idag lämnade vi vår uppsats till opponenterna och fick två stycken att läsa själva. Jag har precis avslutat läsningen av en av dem, och tvi vale säger jag bara! Om folk bara kunde skriva som... folk. Ehm. Imorgon ska jag redigera ner vår film till en sjuminuters redovisningsversion, skriva klart redovisningsslidsen på skolan samt läsa den andra uppsatsen och förbereda några frågor. Jag är glad att jag är ledig från jobbet den här veckan, för jag kommer behöva hela dagen. Och kanske lite till.
Jag har nästan slut på luft, går på slutångorna de här sista dagarna. Ge mig inget mer att göra för då tror jag att jag snubblar på målsnöret. Manne har redan varit inne en sväng på akuten eftersom han hittades medvetslös på Nydala. Jag tror att vi är rätt färdiga med det här allihopa.
Så, ett djupt andetag och två dagar till. Det klarar vi. Två dagar.
På onsdag har vi opponering på vår uppsats, sedan ska vi bara lämna in en final version och sen, mina damer och herrar, har jag kämpat mig till en filosofie kandidatexamen i Digital Medieproduktion. Nog för att det inte säger så himla mycket, men det låter otroligt fint i alla fall! Just nu har jag lite svårt att greppa det, men jag kan redan känna den lättnad jag förväntar mig uppleva på onsdag kväll vid konferensmiddagen. Att vara färdig. Att ha åstadkommit något, om än futtigt och obetydligt. Även om jag kommer vara arbetslös i evigheter. Även om jag måste läsa vidare. Jag har ändå gjort något. Något att bygga på.
Idag lämnade vi vår uppsats till opponenterna och fick två stycken att läsa själva. Jag har precis avslutat läsningen av en av dem, och tvi vale säger jag bara! Om folk bara kunde skriva som... folk. Ehm. Imorgon ska jag redigera ner vår film till en sjuminuters redovisningsversion, skriva klart redovisningsslidsen på skolan samt läsa den andra uppsatsen och förbereda några frågor. Jag är glad att jag är ledig från jobbet den här veckan, för jag kommer behöva hela dagen. Och kanske lite till.
Jag har nästan slut på luft, går på slutångorna de här sista dagarna. Ge mig inget mer att göra för då tror jag att jag snubblar på målsnöret. Manne har redan varit inne en sväng på akuten eftersom han hittades medvetslös på Nydala. Jag tror att vi är rätt färdiga med det här allihopa.
Så, ett djupt andetag och två dagar till. Det klarar vi. Två dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar