Han ringer på dörren. Bister uppsyn på ett ganska tilldragande ansikte. Jag bjuder in honom. Han går omkring, sakta, analyserar varenda hörn, studerar varje millimeter av lägenheten. Han synar listerna, stryker med händerna över tapeterna, öppnar alla skåpdörrar och testar alla dörrhandtag. Så stannar han till. Med huvudet lätt på sned och pennan vilandes mot blocket stirrar han på en punkt på väggen. Funderar. Går ett varv i lägenheten. Kommer tillbaka och stirrar igen. Så kallar han på mig och jag går nervöst för att möta honom. Domen ska falla.
"Du har en fläck här", säger han. "Frågan är om det är värt att göra nåt åt den, den var så liten."
Jag nickar och slickar mig nervöst om läpparna. Tänker att snälla, snälla, låt det vara billigt.
"Jag ska fråga på kontoret, men det blir i alla fall max 450 kronor"
Jag andas ut. Fyrahundrafemtio kronor. Det kan jag överleva. Det var inte så farligt.
Han tackar för att han fick komma och går mot dörren. "Jag ser att du ska flytta till Matfors. Känner du Anders Strid?" säger han. Och plötsligt är vi bästa vänner.
Han går ut genom dörren och jag drar en lättnadens suck. Han såg inte alla de andra fläckarna.
"Du har en fläck här", säger han. "Frågan är om det är värt att göra nåt åt den, den var så liten."
Jag nickar och slickar mig nervöst om läpparna. Tänker att snälla, snälla, låt det vara billigt.
"Jag ska fråga på kontoret, men det blir i alla fall max 450 kronor"
Jag andas ut. Fyrahundrafemtio kronor. Det kan jag överleva. Det var inte så farligt.
Han tackar för att han fick komma och går mot dörren. "Jag ser att du ska flytta till Matfors. Känner du Anders Strid?" säger han. Och plötsligt är vi bästa vänner.
Han går ut genom dörren och jag drar en lättnadens suck. Han såg inte alla de andra fläckarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar