onsdag, juli 15

Det luktar banankartonger

Jag tror jag börjar bli gammal. Jag kan inte snåla på sömnen längre utan att gå omkring som en zombie dagen efter. Trots alla goda föresatser om att lägga mig direkt efter att jag kom hem från filmen blundade jag nog ändå inte förrns strax efter tre, närmare halv fyra.
Inatt var första gången på många månader som det kändes riktigt bra igen. Sådär enkelt, retsamt och avslappnat. Som det var innan jag krånglade till allt. Det ger mig hopp, men det säger mig även att det inte spelar någon roll, att det blir bra i vilket fall.

Just nu är jag mest hemskt tacksam för att jag är ledig imorgon så jag får sova. Sova och sen packa lite kartonger och ställa iordning lite. Planen är att tömma förrådet i källaren också.

I helgen har jag mitt sista pass hos Arne, förvisso ett 24-timmarspass, men det blir nog bra. Vi ska käka lite grillat och sen kokos- och limetårta. Det blir fint det!

1 kommentar:

Linnéa sa...

Oj! Du ser. 1 vecka, gick nästan svisch! Vi närmar oss honey! Augusti känns nästan skrämmande nära nu, men jag tror du håller med mig om att man inte kan vara mer förberedd än vad vi är nu. Hur man ältat och funderat på hur det ska bli, äntligen över. En dag i taget, snart är vi där!! PUSS!