Jag kan inte sova. Jag tänker väl för mycket, trots att jag egentligen inte borde skryta över att tänka alls. Jag vet att jag tjatar, men jag kan inte låta bli. Fyra veckor.
Jag saknar människor. Inte bara de engelsktalande, även om det just nu är mest påtagligt. Men jag saknar andra människor med. Mina flickor, till exempel, som flänger runt på stans alla uteserveringar och har fikakvällar och myser tillsammans. Jag sträcker mig så långt jag bara kan men jag når ändå inte riktigt fram till Sundsvall och gemenskapen. Men jag kommer. Ge mig en och en halv vecka till så är jag där.
Och jag saknar mina pojkar med, även om den gruppen är lite mer splittrad för tillfället. Ännu inga klassiska basketkvällar bakom Hedbergska. Vi är så vuxna nu, med jobb och planer och resor hit och dit. Men även där lovar jag att styra upp nåt när jag kommer hem. Då är även amerikafararna hemma och vi kan ta upp tråden där vi släppte den i Uppsala efter Valborg. En väldigt fin helg så borde bli tradition.
Jag saknar att umgås med folk helt enkelt. Här är det mest jobb och packande och ett evigt stök. Ibland ser jag grannen, men oftast jobbar vi om varandra. Jag träffar Hanna, men vi gör ju inget roligt. Bara jobbigt. Jag saknar att vara spontan och dra ihop lite folk och bara umgås.
Jag längtar tills jag har jobbat färdigt den här veckan, tills mampap kommer upp och hämtar alla prylar och tills jag får ha lite semester hemma i min sociala bas. Med folk jag tycker om.
Förresten gick den där jäkla bilen sönder igen. Det kom rök. Massor med rök. Och så pyste det. Det är inte bra va?
Jag saknar människor. Inte bara de engelsktalande, även om det just nu är mest påtagligt. Men jag saknar andra människor med. Mina flickor, till exempel, som flänger runt på stans alla uteserveringar och har fikakvällar och myser tillsammans. Jag sträcker mig så långt jag bara kan men jag når ändå inte riktigt fram till Sundsvall och gemenskapen. Men jag kommer. Ge mig en och en halv vecka till så är jag där.
Och jag saknar mina pojkar med, även om den gruppen är lite mer splittrad för tillfället. Ännu inga klassiska basketkvällar bakom Hedbergska. Vi är så vuxna nu, med jobb och planer och resor hit och dit. Men även där lovar jag att styra upp nåt när jag kommer hem. Då är även amerikafararna hemma och vi kan ta upp tråden där vi släppte den i Uppsala efter Valborg. En väldigt fin helg så borde bli tradition.
Jag saknar att umgås med folk helt enkelt. Här är det mest jobb och packande och ett evigt stök. Ibland ser jag grannen, men oftast jobbar vi om varandra. Jag träffar Hanna, men vi gör ju inget roligt. Bara jobbigt. Jag saknar att vara spontan och dra ihop lite folk och bara umgås.
Jag längtar tills jag har jobbat färdigt den här veckan, tills mampap kommer upp och hämtar alla prylar och tills jag får ha lite semester hemma i min sociala bas. Med folk jag tycker om.
Förresten gick den där jäkla bilen sönder igen. Det kom rök. Massor med rök. Och så pyste det. Det är inte bra va?
1 kommentar:
Men 4 veckor! Du klarar dig utan bilen! Tur att det inte hände något allvarligare och att du är välbehållen. 4 veckor är nothing! Och du får tjata hur mycket du vill! Jag gillar tjat!
Skicka en kommentar